Otrygg ambivalent anknytning
I den här artikleln kan du lära dig om otrygg ambivalent anknytning – ett av de anknytningsmönster som först observerades av psykologen Mary Ainsworth, som vidareutvecklade den ursprungliga anknytningsteorin av John Bowlby. Hur ett anknytningsmönster formas hos ett barn beror på hur bandet mellan barnet och dess vårdnadshavare ser ut, vilket i sin tur påverkar hur barnet upplever världen, människor och relationer senare i livet.
Vad är en otrygg ambivalent anknytning?
En otrygg ambivalent anknytning är ett av de otrygga mönster som ett barn kan utveckla när det inte får sina behov tillgodosedda av vårdnadshavare eller andra anknytningspersoner. Mönstret har fått sitt namn eftersom det utvecklas när barnet ibland får sina emotionella behov mötta och ibland inte. Detta skapar en känslomässig ambivalens hos barnet, exempelvis att de inte vet om det kan lita på sin vårdnadshavare, vilket senare i livet generaliseras till andra relationer.
Kännetecken för en otrygg ambivalent anknytning
Personer med otrygg ambivalent anknytning uppvisar ofta flera kännetecknande beteenden och känslomässiga mönster:
- Rädsla för övergivande: De är ofta rädda för att bli övergivna eller avvisade av sin partner, vilket kan leda till klamrande beteende.
- Inkonsekvent responsivitet: Som barn upplevde de troligen inkonsekvent emotionell tillgänglighet från sina vårdnadshavare, vilket gör att de pendlar mellan att söka närhet och att stöta bort andra.
- Emotionell hyperaktivering: De har ofta intensiva och labila känslor, och kan lätt bli överväldigade av sina egna emotionella reaktioner.
- Svårigheter med självreglering: På grund av bristen på konsekvent emotionellt stöd under uppväxten, kan de ha svårt att reglera sina egna känslor och beteenden.
- Negativ självbild: De kan ha en låg självkänsla och tvivla på sitt eget värde i relationer, vilket kan leda till ett ständigt behov av bekräftelse från andra.
- Svartsjuka och misstänksamhet: Rädslan för övergivande kan manifestera sig som svartsjuka och misstänksamhet gentemot partnern, även utan objektiva skäl.
- Kommunikationssvårigheter: De kan ha svårt att uttrycka sina behov och känslor på ett tydligt sätt, vilket kan leda till missförstånd och konflikter i relationer.
Här kan du göra vårt test för att ta reda på vilken anknytningsstil du har.
Hur uppstår och utvecklas en otrygg ambivalent anknytning?
Detta mönster uppstår när barnet ibland blir omhändertaget och ibland avvisat när det söker tröst och stöd från sin vårdnadshavare. Barnet blir då osäkert på hur dess vårdnadshavare kommer att reagera på dess emotionella behov.
Anknytningsmönstret utvecklas som en anpassning hos barnet för att hantera denna osäkerhet. Exempelvis uttrycker små barn emotionell stress genom att gråta och sträcka ut armarna mot den vuxna de har en anknytningsrelation till. Om de då bemöts genom att ibland bli upplyfta och tröstade, men ibland avvisade, finns det en risk att ett otryggt ambivalent anknytningsmönster utvecklas.
Om föräldern upplever barnet som för klängigt och därför försummar dess behov, kan en ond cirkel skapas där detta mönster förstärks. Mer försummelse leder till mer klängighet, vilket leder till ännu mer försummelse.
Otrygg ambivalent anknytning hos barn
Barn som visar tecken på otrygg ambivalent anknytning beskrivs ofta som klängiga. De vill ofta vara fysiskt nära vårdnadshavaren och söker mycket uppmärksamhet generellt. De kan bli mer upprörda än normalt av att bli lämnade.
När barnet växer upp bidrar anknytningsmönstret till att forma en självbild hos barnet samt en internaliserad modell för hur relationer och omvärlden fungerar. Under uppväxten lär sig barnet genom anknytningsmönstret ett sätt att se på sig självt, på relationer och på omvärlden i stort, vilket kan medföra olika problem senare i livet.
Det är till exempel vanligt för dessa barn att, i en onormalt hög grad, söka uppmärksamhet och kontakt från andra vuxna, såsom lärare. Detta kan skapa ett osunt beroende av validering från vuxna och hindra barnet från att utveckla relationer med jämnåriga. Dessa barn tenderar då att bli mindre självständiga än de med en tryggare bild av omvärlden.
Otrygg ambivalent anknytning hos vuxna
Självbild
Vuxna personer med detta anknytningsmönster tenderar att ha en påverkad självbild. Många med detta mönster uttrycker personliga narrativ som ”Jag kan inte hjälpa mig själv, utan behöver alltid stöd och hjälp från andra” eller ”Jag kan aldrig vara tillräcklig som jag är, utan måste bidra med något för att få kontakt med andra.”
Vuxna med ett otryggt ambivalent anknytningsmönster känner ofta stor oro och ilska kopplat till minnen av sina föräldrar. De är mycket känsliga för situationer som påminner om upplevelser relaterade till dessa minnen. Negativt laddade minnen är tyvärr ofta lättare att komma ihåg än positiva för dessa individer.
Som partner
Den vanliga uppfattningen att behöva bidra för att vara tillräcklig som människa resulterar ofta i en stark vilja att hjälpa andra, vara till nytta och göra vad man kan för att undvika att andra blir upprörda. Vidare har dessa individer ofta en stark längtan efter närhet och trygghet.
Detta påverkar deras relationer, inte minst de intima. De blir lätt oroliga över partnerns tillgänglighet och lojalitet. De kan även ha svårt att se sitt eget värde i en relation och förstå varför deras partner vill vara med dem.
Som förälder
Om detta mönster inte uppmärksammas och bearbetas i vuxen ålder är det vanligt att cykeln repeteras när personen själv får barn. Ett liknande anknytningsmönster kan alltså uppstå när dessa individer själva blir föräldrar.
Välkommen att boka tid eller kontakta oss
Studentpsykologerna erbjuder terapi och stöd för dig som kämpar med otrygga ambivalenta anknytningsmönster. Genom Kognitiv Beteendeterapi (KBT) kan du arbeta med detta på olika sätt. Välkommen att boka tid!
Boka terapi Kontakta oss