• Hem
• >
• Kunskap
• >
• Barnpsykolog

Barnpsykolog

I den här artikeln kommer vi att dyka in i ämnet barnpsykologi och vad en barnpsykolog gör för att hjälpa barn och unga att må bättre. Vi förklarar hur samtalen hos en barnpsykolog kan gå till, och hur dessa möten anpassas efter barnets ålder och behov. Att förstå vad barnpsykologi innebär och hur man kan söka hjälp är ett viktigt steg mot att skapa en trygg och stöttande miljö för barn och unga.

Vad gör en barnpsykolog?

En barnpsykolog har speciell kompetens inom psykisk ohälsa hos barn och ungdomar. Barnpsykologer kan jobba med barn på olika sätt – bland annat genom att bedöma, diagnostisera och behandla psykiska problem. En annan viktig del är att ge stöd till familjer och andra viktiga personer i barnets liv, eftersom barnets sammanhang på olika sätt har ansvar för barnet.

Det finns särskilda terapier som är anpassade för barn, där en barnpsykolog kan hjälpa barnet uttrycka sina känslor, tankar och erfarenheter genom symboler eller lek. Barnpsykologer i skolan kan hjälpa barn med problem exempelvis inlärning eller beteendeproblematik, utifrån deras kunskap om hur barn utvecklas och vad de behöver i den processen.

Oavsett om barnpsykologen jobbar i skolan, sjukvården eller på någon annan plats handlar det om att med förståelse för barns speciella förutsättningar och sårbarheter hjälpa barn i svåra situationer. Arbetet med barn kräver hänsyn till var barnet befinner sig i livet, med utgångspunkt i barnets egen verklighet. Eftersom hjärnan utvecklas genom hela uppväxten upplever barn utmaningar i relation till sin ålder.

I takt med att barn växer upp utvecklas nya färdigheter, och en barnpsykolog har insikt i barns utvecklingsprocess och hur det kan påverkar barnets utmaningar och upplevelser.

En viktig del av barnpsykologens kompetens är att kunna skilja på vad som är normalt för ett barn i olika åldrar, och vad som istället kan vara avvikande från utvecklingen och kan bli ett problem för barnet framåt. Genom sin specialkompetens om barns utveckling och situation anpassar barnpsykologen interventioner för att hjälpa barnet på bästa sätt.

Vanliga problemområden en barnpsykolog arbetar med

• Neuropsykiatriska tillstånd

Barn med neuropsykiatriska tillstånd som ADHD och autism kan uppleva svårigheter med koncentration, impulsivitet och sociala interaktioner på grund av skillnader i hjärnfunktion och utveckling. Dessa tillstånd kan påverka barnets förmåga att hantera rutiner, anpassa sig till förändringar och förstå sociala signaler, vilket kan kräva anpassningar och stöd från föräldrar och skola.

• Inlärningssvårigheter och anpassningar i skolan

Barn med inlärningssvårigheter, såsom dyslexi eller ADHD-relaterade inlärningssvårigheter, kan ha svårt att nå målen och trivas i skolan. Individuella anpassningar och specialpedagogiskt stöd i skolan, såsom extra tid på prov och anpassade läromedel, kan göra stor skillnad.

• Specifika fobier

Barn kan utveckla specifika fobier mot specifika saker, djur eller situationer. Det kan leda till intensiv rädsla och undvikande beteenden som påverkar deras dagliga liv och funktion. Ett vanligt exempel är rädsla för mörker, som kan bli ett problem för barnet om det hänger kvar längre och begränsar barnet.

Läs vidare om fobier.

• Beteendeproblematik

Trots och uppförandestörningar hos barn kan innefatta oppositionellt beteende, aggressivitet, stöld eller skolk, vilket kan leda till konflikter med föräldrar, lärare och andra auktoritetsfigurer samt påverka barnets sociala och akademiska fungerande. Föräldrastöd och beteendeterapi kan vara användbara för att hantera och förändra negativa beteendemönster, och för att hjälpa barnet må bättre.

• Nedstämdhet och ångest

Nedstämdhet hos barn kan påverka deras aptit, sömn och energinivåer. Ångest hos barn kan yttra sig som överdriven oro, rädsla för sociala situationer och perfektionism. Fysiska symtom kan vara magont, huvudvärk eller att känna sig ”sjuk”, vilket kan påverka barnets mående och vardag. En barnpsykolog kan arbeta med negativa tankemönster hos barnet i terapi, och utveckla coping-strategier.

Läs vidare om ångest hos barn och unga.

• Sociala svårigheter

Barn som upplever sociala svårigheter kan ha svårt att etablera och upprätthålla relationer med sina jämnåriga eller vuxna. Detta kan leda till känslor av ensamhet, avvisning och låg självkänsla. Social färdighetsträning och stödgrupper kan vara användbara för att hjälpa barn att utveckla sina sociala färdigheter, öka deras självförtroende och skapa meningsfulla relationer.

• Identitetsutveckling och självkänsla

Genom uppväxten utforskar barn sin personliga identitet, inklusive sin sexualitet, könstillhörighet och personliga värderingar. Samtal med en barnpsykolog kan då hjälpa formandet av en positiv självbild.

Läs vidare om självkänsla hos barn och unga.

• Problem i familjen

Problem i familjen kan inkludera svårigheter med föräldraskap, konflikter mellan föräldrar och separation, vilket ibland kan skapa en osäker eller kaotisk miljö för barnet. Stöd till barn och till familjen kan hjälpa till med att ta upp problemet och skapa trygghet för barnet.

• Sömnproblem

Sömnproblem hos barn kan innebära svårigheter med att somna, vakna upp under natten eller inte känna sig utvilad på morgonen. I sin tur kan sömnproblemen påverka deras energinivåer, humör och koncentrationsförmåga under dagen. En barnpsykologs arbete med sömnproblem hos barn kan vara att strukturera upp sömnrutiner och undersöka bakomliggande orsaker till sömnsvårigheterna.

Läs vidare om sömnproblem hos barn och unga.

• Problematisk skolfrånvaro

För barn och unga som är hemma under längre perioder och inte vågar, vill eller kan gå till skolan kan frånvaron leda till negativa konsekvenser för lärande och den sociala utvecklingen. En varningssignal kan vara när barn kommer hem dränerade på energi med huvudvärk och ont i magen, och upplever hög stress i skolan.

Hur går första samtalet till?

Det första samtalet är öppet och utforskande, och fokuserar på att alla ska få komma till tals. Föräldrar får vara med i rummet så långt som de själva och barnet vill. Barnet får prata så mycket eller lite det vill under samtalet. Ibland kan det vara en fördel att låta barnet uttrycka sina känslor utan sina föräldrars närvaro.

Efteråt sammanfattas samtalet och ges förslag på nästa steg och eventuellt behandlingsupplägg. Behandlingsupplägg kan se olika ut, men ryms oftast mellan 5–15 samtal. Föräldrastöd kan också förekomma under behandlingen om det behovet finns.

Vad kan jag som förälder göra om mitt barn mår dåligt?

Som förälder är det viktigt att vara stödjande och lyhörd när ens barn mår dåligt. Lyssna aktivt på ditt barns känslor och berättelser om sitt mående, och uppmuntra öppna samtal.

Det är viktigt att ge värme, trygghet och förståelse, och försöka se vad barnet behöver i dess svåra situation. Det är bra att samarbeta, så att du och ditt barn känner att ni är på samma sida och jobbar mot samma mål. En annan sak som kan göra skillnad är att fråga innan du ger råd, eftersom råd inte är så hjälpsamma när den andre inte är mottaglig och går igenom en egen process.

Som förälder är det meningsfullt att kunna visa barnet hälsosamma hanteringsstrategier, för att lära barnet hantera sina svårigheter. Till exempel kan man ta djupa andetag när man är stressad eller uppe i varv emotionellt, eftersom många beteenden kan smitta av sig från förälder till barn.

Om problemet är allvarligt eller långvarigt kan man som förälder söka hjälp för att få råd i hur man kan hantera situationen. Terapi är något man kan hjälpa barnet till eller något man kan göra tillsammans.

Föräldrar behöver också stöd för att klara av de utmaningar som uppstår när ens barn kämpar med sitt välmående. Det är vanligt att känna sig otillräcklig eller maktlös, och att söka stöd kan vara en viktig del av att hantera dessa känslor och orka fortsätta stödja ens barn på ett hållbart sätt.

När är det dags att söka hjälp för mitt barn?

1. Isolering: Om ditt barn drar sig tillbaka och undviker sociala aktiviteter eller att umgås med familj och vänner kan det vara ett tecken på att något är fel. Speciellt om det är en tydlig skillnad från tidigare.
   
2. Skolfrånvaro: Om ditt barn ofta missar skolan utan giltig anledning eller visar en plötslig nedgång i skolprestationer kan det indikera att det finns problem som behöver adresseras.
   
3. Förlorat intresse: Om ditt barn plötsligt tappar intresset för aktiviteter eller hobbys som det tidigare tyckte om kan det vara en varningssignal för att något är fel.
   
4. Utåtagerande beteende: Om ditt barn visar aggressivt beteende, raseriutbrott eller vandaliserar egendom kan det vara tecken på att det kämpar med underliggande känslor eller problem.
   
5. Plötsliga humörförändringar: Om ditt barn ofta upplever snabba och extrema humörförändringar utan uppenbar anledning kan det indikera en underliggande psykisk ohälsa.
   
6. Konstant nedstämdhet: Om ditt barn verkar konstant nedstämd, gråter ofta eller visar tecken på hopplöshet kan det vara tecken på depression eller annan psykisk ohälsa.
   
7. Förändrad aptit: Om ditt barn upplever stora förändringar i aptiten, som att äta mycket mindre eller mycket mer än vanligt, kan det indikera att något är fel.
   
8. Självdestruktiva tankar: Om ditt barn uttrycker självdestruktiva tankar, som att säga att de inte vill leva längre, är det viktigt att söka hjälp omedelbart.

Psykisk ohälsa hos barn – ärftligt eller miljö?

Psykisk ohälsa hos barn är resultatet av ett samspel mellan ärftlighet och miljö. Ett exempel på en sådan interaktion är ett barn som ofta gråter, där föräldern tröttnar på barnets behov av tröst och barnet i sin tur blir mer ängslig. I exemplet är det delvis ärftligt vilket temperament man har, men miljön påverkar hur det utvecklas och uttrycks.

Miljö och ärftlighet fortsätter påverka varandra genom utvecklingen, på liknande sätt som i exemplet. Gener kan bestämma hur mottaglig du är för exempelvis beroende eller stress, men miljön kan bestämma vilka sårbarheter som får utlösas. Olika skydd- och sårbarhetsfaktorer i miljön är viktiga för hur barn mår genom livet.

Vissa psykiska sjukdomar har en starkare genetisk komponent och kan vara mer ärftliga, medan andra är mer påverkade av miljöfaktorer. Att känna till ens egna samt andra familjemedlemmars sårbarheter och psykisk ohälsa kan vara värdefullt för att vara medveten om potentiella riskfaktorer.

Genom att vara medveten om familjehistoria kan föräldrar och vårdgivare vara bättre rustade för att identifiera tidiga tecken på psykisk ohälsa hos barn och att agera för att förebygga eller hantera problemen på ett effektivt sätt.

Samtidigt är det också viktigt att skapa en stödjande och hälsosam miljö för barnets utveckling och välbefinnande, oavsett eventuella ärftliga faktorer. Ett helhetsperspektiv bestående av kunskap om både genetiska och miljömässiga riskfaktorer är avgörande för att förstå och hantera psykisk ohälsa hos barn.

Välkommen att kontakta oss

Behöver du hjälp med bokning av barnpsykolog? Välkommen att kontakta oss nedan så hjälper vi dig vidare.

Referenser

American Psychiatric Association. (2022). DSM-5-TR . American Psychiatric Association.

Data and Statistics on Children’s Mental Health | CDC. (2022, June 3). Centers for Disease Control and Prevention. https://www.cdc.gov/childrensmentalhealth/data.html

Eaton, K., Ohan, J. L., Stritzke, W. G. K., & Corrigan, P. W. (2016). Failing to Meet the Good Parent Ideal: Self-Stigma in Parents of Children with Mental Health Disorders. Journal of Child and Family Studies, 25(10), 3109–3123. https://doi.org/10.1007/s10826-016-0459-9

Forskning.Se. (2023, October 9). Hemmasittare – snabb insats viktig vid skolfrånvaro – forskning.se. forskning.se. https://www.forskning.se/2023/02/13/hemmasittare-problematisk-skolfranvaro#

Guethmundsson, Ó. Ó., & Tómasson, K. (2002). Quality of life and mental health of parents of children with mental health problems. Nordic Journal of Psychiatry, 56(6), 413–417. https://doi.org/10.1080/08039480260389325

Kerig, P. K., Kerig, Patricia., Ludlow, A., & Wenar, C. (2012). Developmental psychopathology : from infancy through adolescence : [DSM-5 Update] (Sixth edition.). The McGraw-Hill companies.

Mental health and well-being. (n.d.). UNICEF Parenting. https://www.unicef.org/parenting/mental-health-and-well-being

Soenens, B., Deci, E. L., & Vansteenkiste, M. (2017). How Parents Contribute to Children’s Psychological Health: The Critical Role of Psychological Need support. In Springer eBooks (pp. 171–187). https://doi.org/10.1007/978-94-024-1042-6_13