• Hem
• >
• Kunskap
• >
• Barnpsykolog
• >
• Hemmasittare

Hemmasittare

Hög skolfrånvaro och ovilja att gå till skolan är ett växande problem bland barn i Sverige. För både barn och föräldrar kan situationen vara påfrestande, och många föräldrar upplever en känsla av maktlöshet. I den här artikeln går vi igenom vad hemmasittande innebär, vanliga orsaker bakom beteendet och hur det kan yttra sig i olika åldrar. Artikeln innehåller även en fallstudie och avslutas med en genomgång av hur behandling hos en barnpsykolog kan se ut samt när det kan vara lämpligt att söka professionell hjälp.

Vad innebär hemmasittande?  

Att vara hemmasittare innebär att ett barn under en längre tid stannar hemma från skolan och isolerar sig i sitt hem, vilket leder till hög skolfrånvaro. Under tiden hemma kan barnet ägna sig åt aktiviteter som att spela TV-spel eller använda mobilen, istället för att fokusera på skoluppgifter. Hemmasittande kan leda till flera problem. Till exempel kan barnet få svårt att hänga med i undervisningen när det väl är i skolan, vilket ytterligare minskar motivationen att gå dit. Den höga frånvaron påverkar också barnets sociala liv negativt, då det inte får möjlighet att träffa klasskamrater och lärare. Detta kan i sin tur leda till ångest och nedstämdhet på grund av det begränsade sociala umgänget. Dessutom kan frånvaron påverka barnets utveckling av viktiga funktioner, som till exempel språkutvecklingen.

Tecken på att ditt barn kan vara hemmasittare

Det finns flera tecken du som förälder bör vara uppmärksam på om du misstänker att ditt barn är eller håller på att bli en hemmasittare:

• Oro, ångest eller tårar inför skolan – Vissa barn uttrycker verbalt att de inte vill gå till skolan. Andra visar det genom att börja gråta på kvällen eller på morgonen.
• Klagomål på sjukdom eller fysiska symtom – Vissa barn kan skylla på att de är sjuka eller har fysiska symtom. Detta kan vara en bortförklaring till att slippa gå till skolan. Det kan även handla om att oro, ångest och stress satt sig i kroppen, exempelvis magont.
• Vägran att lämna hemmet – Barn som vägrar eller som får mycket negativa känslor av att lämna sitt hem riskerar att vara eller bli en hemmasittare.
• Svårigheter i skolan – Att ett barn har eller börjar får svårt i skolan kan betyda att barnet är eller riskerar att bli en hemmasittare. Samma sak gäller om betygen börjar svikta.
• Separationsångest – Flera barn kan uppvisa stark separationsångest när de ska gå till skolan. Detta kan betyda att det finns saker i skolan som barnet tycker är jobbigt.
• Undviker fritidsaktiviteter – Ett barn kan vara en hemmasittare om det undviker fritidsaktiviteter och stannar hemma på sin fritid.
• Ensamhet – Om ditt barn känner sig ensamt och har få vänner kan det vara ett tecken på att barnet är, eller riskerar att bli, en hemmasittare.

Vanliga orsaker till att ditt barn blir hemmasittare

Orsakerna till att vara en hemmasittare kan vara flera och kan delas in i olika grupper:

• Psykiska orsaker – Många barn som är hemmasittare lider av psykisk ohälsa. Det kan handla om att barnet upplever mycket oro, ångest eller stress och därmed inte orkar gå till skolan. Vissa barn har diagnoser såsom ADHD, autism eller depression, vilket kan göra skolgången svårare. En del barn upplever prestationsångest kopplat till skolan. 
• Sociala orsaker – Barn kan bli hemmasittare om de upplever sociala svårigheter i skolan, som mobbning eller social isolering. Det kan också handla om att barnet har svårt att skapa och behålla vänskapsrelationer och därför känner sig ensamt, vilket kan minska viljan att gå till skolan. Social ångest kan också spela en roll, då det gör sociala situationer svåra och ångestfyllda för barnet.
• Familjedynamik – Många barn har en komplicerad familjesituation där föräldrar kan försumma eller inte stötta sitt barns skolgång. Detta kan göra att barnet inte ser vikten av att vara i skolan och istället stannar hemma. 
• Skolmiljön – Skolans miljö kan väcka jobbiga känslor hos barnet. Det kan även hämma barnets möjligheter till att lära och utvecklas. Vissa barn upplever trauman under skolgången vilket gör att miljön kopplas ihop med jobbiga känslor. 

9 tips till föräldrar med hemmasittande barn

Att ha ett barn som är hemmasittare kan vara en utmanande situation för närstående. Det är viktigt att agera tidigt för att undvika att barnet stannar hemma under en längre tid, då det kan försvåra möjligheten att komma ikapp både socialt och akademiskt.

Nedan följer 9 tips som du som förälder kan använda om du misstänker att ditt barn är på väg att bli, eller redan är, en hemmasittare:

1. Prata med ditt barn – För en öppen dialog med ditt barn om vad det är som känns jobbigt i skolan. Visa att du lyssnar och verkligen bryr dig. Acceptera alla olika känslor och bekräfta barnet i det ditt barn känner. 
2. Prata med skolan – Att prata med skolan och barnets lärare kan vara en god idé. Både för att beskriva situationen, men även för att fråga om hur barnets situation ser ut när det väl är i skolan. Hänger barnet med i undervisningen och har barnet kompisar att leka med på rasterna? Kontakten med skolan kan leda till samarbete och lösningar. Det är bra om den är regelbunden. 
3. Förändra det som är fel – Om barnets hemmasittande grundas i dåliga förutsättningar i skolan kan det vara läge att boka in ett möte. Detta för att ge barnet bättre förutsättningar att komma dit samt att lyckas. Handlar det om att barnet känner sig ensamt kan det vara bra att pusha barnet att hitta sätt att träffa nya kompisar. 
4. Förklara vikten av att vara i skolan – Det är vanligt att som förälder endast trycka på att skolan är viktig för att lära sig. Glöm inte att förmedla till barnet att det även är viktigt för att träffa kompisar. Skolsituationen för med sig fler fördelar än att bara lära sig.  
5. Hjälp barnet att skapa rutiner – För att underlätta att ta sig till skolan kan det vara bra att ha fasta rutiner. Exempelvis för att somna, vakna, äta frukost och motionera. Att ha rutiner kan kännas extra bra för barn med mycket oro och ångest. Det skapar trygghet i en tid med jobbiga tankar och känslor. 
6. Uppmuntra till aktiviteter med andra – Socialt stöd är viktigt i tuffa situationer. Att uppmuntra barnet till att genomföra aktiviteter med andra barn kan skapa fler sociala kontakter för barnet. Barnet kanske kan börja på någon idrott eller gå på en gruppträff. Att träffa nya kompisar som finns i skolan är något som kan locka barnet dit. 
7. Beröm små framgångar – Notera små framsteg barnet gör och var noga med att berömma dessa. Detta ökar barnets positiva känslor och känsla av självständighet. Dessutom ökar chansen för att samma beteenden sker igen. Att skälla på barnet för att det inte går till skolan kan resultera i att barnet ännu mindre vill gå dit.  
8. Gör saker tillsammans med ditt barn – Det kan vara skönt för barnet om ni tillsammans gör saker ihop. Barnet kan behöva tid med sina föräldrar utan att prata om skolan. Aktiviteterna bör vara kravlösa och lättsamma. 
9. Ge inte upp – Det kan ta tid för barnet att hitta en god rutin i att vilja gå till skolan. Som förälder är det viktigt att inte ge upp, även om det kommer bakslag. Fortsätt stötta ditt barn och håll hoppet uppe. Testa olika strategier och prova er fram för att sen utvärdera vad som fungerade bra och mindre bra.  

Hemmasittare kan uppstå i olika åldrar

Barn kan bli hemmasittare i olika åldrar, men det är vanligast att skolfrånvaro och hemmasittande börjar runt 10–11 års ålder. Yngre barn kan däremot uppleva svårigheter med att känna sig trygga utan sina föräldrar och kan vägra att bli lämnade på förskolan på grund av separationsångest. Denna form av ångest gör det svårt för barnet att vara ifrån sina föräldrar under längre stunder, vilket kan leda till undvikande beteende och hög frånvaro från förskolan.

Hemmasittande i äldre åldrar kan se annorlunda ut, då andra faktorer blir viktiga för barnet. Tonåringar tenderar att lägga stor vikt vid sociala relationer och att passa in bland sina jämnåriga. Därför är det i denna ålder vanligare att hemmasittandet beror på sociala svårigheter, som konflikter med vänner. Eftersom orsakerna till hemmasittande varierar mellan barn och åldrar är det viktigt att anpassa stödet efter varje individs unika behov för att kunna bryta de negativa mönstren.

Hur kan en behandling hos en barnpsykolog se ut?  

Behandling av ett barn som är hemmasittare kan variera beroende på situationen. Inledningsvis är det viktigt att psykologen får en tydlig bild av barnets livssituation och orsakerna till att barnet undviker skolan. Psykologen undersöker både hemmiljön, skolsituationen, barnets relationer med vänner samt barnets psykiska mående. Utifrån denna kartläggning anpassar barnpsykologen behandlingen efter barnets specifika behov.

Behandlingen fokuserar ofta på att barnet får möjlighet att uttrycka sina känslor och att psykologen bekräftar barnet i dess svåra situation. Barnet kan också få strategier för att hantera svåra känslor och öka sin självkänsla. Tillsammans arbetar barnet och psykologen med att identifiera och förändra negativa tankemönster som bidrar till problematiken, och barnet får möjlighet att pröva nya sätt att tänka och agera som kan vara mer hjälpsamma.

Ibland diskuteras också strategier för att bättre hantera skolan och de utmaningar som finns där. Vid vissa fall av hemmasittande kan en familjeinriktad behandling vara fördelaktig, där även föräldrarna involveras för att få stöd och vägledning av psykologen. Psykologen kan även rekommendera insatser för skolan, antingen till föräldrarna eller direkt till skolans personal, för att underlätta barnets återgång till skolan.

När bör du söka hjälp hos en barnpsykolog?

Det är viktigt att söka hjälp hos en barnpsykolog när situationen med ditt barn börjar kännas svår att hantera på egen hand. Om barnet börjar visa tecken på att undvika skolan under längre perioder, eller om det upplever starka negativa känslor i samband med skolan, som ångest, nedstämdhet eller oro, kan det vara ett tecken på att professionell hjälp behövs.

Tidiga insatser kan göra stor skillnad för barnets välmående och öka chanserna för att barnet återigen ska känna sig tryggt och motiverat att gå till skolan. En barnpsykolog kan hjälpa till att kartlägga situationen, förstå orsakerna bakom barnets beteende och ge barnet och familjen verktyg för att hantera och förbättra situationen.