• Hem
• >
• Kunskap
• >
• Barnpsykolog
• >
• Trotssyndrom

Trotssyndrom

Trotssyndrom är en psykiatrisk diagnos som kännetecknas av ett genomgående mönster av trotsigt, fientligt och provocerande beteende. I den här artikeln förklarar vi vad trotssyndrom innebär, vilka tecken som kan tyda på diagnosen och vilka faktorer som kan ligga bakom. Vi går även igenom hur trotssyndrom kan yttra sig i olika åldrar och vilka behandlingsalternativ som finns. Dessutom får du som förälder konkreta råd om hur du kan stötta ditt barn vid misstanke om trotssyndrom.

Vad är trotssyndrom?

Trotssyndrom är en diagnos som kännetecknas av ett återkommande mönster av ilska, irritation och utmanande beteende. Personen reagerar ofta starkt på små motgångar och kan ha svårt att hantera krav eller tillsägelser. Vanliga beteenden inkluderar frekvent argumentation, trots och ibland även en tendens till hämndlystnad, särskilt gentemot auktoritetspersoner. Detta kan leda till återkommande konflikter och svårigheter i sociala relationer.

Trotssyndrom kan förekomma i alla åldrar men utvecklas oftast i förskoleåldern. Diagnosen är vanlig hos barn, och uppskattningsvis 5–10 procent av alla barn globalt beräknas ha trotssyndrom (Quintino-Aires, 2021). Om trotssyndrom uppstår tidigt, finns det en ökad sannolikhet att beteendet kvarstår under skolåren och i vissa fall även i vuxen ålder. Personer med trotssyndrom löper också en ökad risk att utveckla andra psykiatriska tillstånd senare i livet, såsom depression eller substansmissbruk. Dessutom är diagnosen vanligt förekommande hos personer med ADHD.

Tecken på trotssyndrom

För att få diagnosen trotssyndrom krävs att fyra av nedanstående tecken uppkommer minst en gång i veckan (förutom nummer åtta):

Personen…

• Tappar ofta besinningen.
• Är ofta lättretad.
• Är ofta arg och förbittrad.
• Argumenterar ofta mot auktoritetspersoner (för barn och ungdomar gäller även mot vuxna).
• Trotsar ofta eller vägrar följa regler eller krav från auktoritetspersoner (för barn och ungdomar gäller även mot vuxna.
• Gör ofta andra avsiktligt arga.
• Skyller ofta på andra för sina egna misstag eller sitt egna dåliga uppförande.
• Har varit elak eller hämndlysten vid åtminstone två tillfällen under de senaste sex månaderna.

För att få diagnosen trotssyndrom krävs att symtomen har funnits i minst sex månader. Symtomen ska även uppkomma i interaktion med minst en person. Denna person får inte vara personens syskon. Dessutom ska symtomen ge personen lidande eller sämre funktion i olika delar av livet (det vill säga svårigheter att klara av vardagen). Alternativt om det medför ett lidande i personens sociala nätverk.

Trotssyndrom diagnostiseras inte om symtomen enbart uppträder i samband med depression, bipolärt syndrom, psykos eller substansmissbruk. Vid bedömning är det viktigt att ta hänsyn till individens unika förutsättningar. Faktorer som kön, utvecklingsnivå och kulturell bakgrund spelar en avgörande roll i att avgöra om symtomen ligger inom det normala variationsområdet.

Orsaker till trotssyndrom

Det finns inte någon enskild orsak till trotssyndrom. Diagnosen bör förstås i ett samband av flera faktorer. Trotssyndrom verkar till viss del vara ärftligt. Det verkar dock inte finnas någon unik genetisk komponent som vid vissa andra psykiatriska tillstånd.

Trotssyndrom kan även orsakas av personliga egenskaper. Vissa personer har ett högre temperament och därmed lättare för att bli arg. Andra har högre grad av impulsivitet. Dessa personer kan ha svårt för att stoppa sig från att säga eller göra taskiga saker, vilket kan bidra till trotssyndrom.

Risker i miljön kan också bidra till diagnosen. Trotssyndrom kan orsakas av mycket sträng eller försummande uppfostran, om en nära anhörig mår dåligt eller om det skett någon stor händelse i personens liv. Trotssyndrom kan även orsakas av jobbiga förhållanden i skolan eller med vänner. Ibland uppkommer diagnosen trotssyndrom tillsammans med andra diagnoser, såsom ADHD.

Behandling av trotssyndrom

Trotssyndrom behandlas oftast med psykologisk behandling. Behandlingen syftar ofta till att personen ska komma ur sina negativa mönster och leva ett liv utan bråk och trots. Personer med trotssyndrom kan exempelvis gå i Kognitiv Beteendeterapi (KBT). Vid trotssyndrom hos barn inkluderas oftast föräldrarna i behandlingen, exempelvis som en familjeterapi. Yttre problematiska faktorer (exempelvis mobbning) kan vara viktiga att hantera innan behandling sätts igång.

Behandling av trotssyndrom inleds vanligtvis med en kartläggning över individens situation, omgivning och nätverk. Psykologen undersöker vilka delar av livet som är svåra för personen samt händelser som kan ha påverkat trotssyndromet. Efter en bredare kartläggning undersöks specifika situationer där trotssyndrom uppkommer. Här kan ett eventuellt mönster i när personen blir utåtagerande/trotsar identifieras.

Fortsatt psykologisk behandling av trotssyndrom (exempelvis KBT) fokuserar ofta på problemlösning. Ett barn kan tränas i att tolerera sin frustration, öka sin flexibilitet samt att hantera starka känslomässiga reaktioner. Samspelet mellan barn och vuxna är en viktig del i behandlingen av trotssyndrom. Föräldern kan även få hjälp och stöttning i sitt föräldraskap. Vid trotssyndrom kan även interventioner sättas in i skolan.

Symtomen för trotssyndrom är inte direkt mottagliga för att behandlas med medicin. Däremot har medicinering mot ADHD visat sig vara effektivt hos personer med kombinerad ADHD och trotssyndrom.

Trotssyndrom hos barn

För barn yngre än fem år behöver symtom på trotssyndrom uppkomma oftare för att sätta diagnos. Symtomen för trotssyndrom skall ha uppkommit de flesta dagar de senaste sex månaderna. För barn över fem år gäller att symtom ska ha uppkommit minst en gång i veckan de senaste sex månaderna.

Perioder av trots, irritabilitet och ilska uppkommer naturligt under ett barns utveckling. Barn kan vara mycket arga, bråka och slåss. När barn håller på att lära sig saker eller får en stor utmaning kan de ofta reagera med trotsigt beteende. Att vara trotsig är en del i att uttrycka sin självständighet. Barnet kan misslyckas med att förmedla sin vilja, eller känna att det inte får göra som det vill, vilket skapar frustration.

Dessa beteenden och faser är oftast övergående och innebär inte att barnet lider av trotssyndrom. Det är viktigt att ta hänsyn till hur länge symtom funnits samt hur ofta och starka de är när de uppkommer. Detta för att avgöra om symtom ligger inom vad som är normalt. Gör det inte det kan diagnosen trotssyndrom sättas.

Trotssyndrom hos tonåringar

Trotssyndrom kan föreligga om tonåringen under en längre tid beter sig på ett sätt som är i linje med symtomen för diagnosen. Dessutom om situationen blir ohanterlig för tonåringen själv eller omgivningen. Trotssyndrom kan även föreligga om tonåringen blir våldsam eller ägnar sig åt kriminella beteenden. Även här är det dock viktigt att ta hänsyn till att det under tonåren uppkommer flera utmaningar inom individen och i dennes miljö. Processen att bli självständig blir allt mer viktig.

Detta kan bidra till ett annorlunda och mer utåtagerande beteende. Det är vanligt att tonåringen säger ifrån, ignorerar, eller gör förbjudna saker. Trotssyndrom kan föreligga om faserna upplevs vara långa och utanför vad som antas vara en naturlig del av utvecklingen.

Mitt barn har trotssyndrom – vad gör jag?

Det finns saker du som förälder kan tänka på om ditt barn har trotssyndrom:

• Uppmuntra barnets positiva beteenden – Föräldern bör berömma och uppmuntra barnet när det gör ett önskvärt beteende. Detta kan leda till att beteendet utförs oftare och att de negativa beteendena succesivt minskar.
• Avbryt långvariga argumentationer – Om argumentationer inte leder till någon konstruktiv lösning, bör de avbrytas.
• Svara inte på alla uppmärksamhetssökande signaler – Ibland använder barnet negativa strategier för att söka uppmärksamhet, exempelvis genom att skrika högt om det inte får som det vill. Genom att inte svara på strategier som har ett negativt syfte kan de på sikt minska.
• Upprätthåll en strukturerad vardag – Händelser och rutiner som är förutsägbara kan vara enklare att förbereda sig för och acceptera. Detta kan minska bråk och trots.
• Inhämta kunskap om trotssyndrom – Genom att läsa på om trotssyndrom kan du som förälder lära dig mer om ditt barns reaktioner.
• Våga söka hjälp – Psykologer kan erbjuda terapi, föräldrastöd eller utbildning. Du och ditt barn stöttas och ges verktyg för att underlätta vardagen.

När bör du söka hjälp hos en barnpsykolog?

Faser av trots och ilska är normalt för ett barns utveckling. När barnets beteende är i linje med tecken på trotssyndrom och blir till ett stort problem bör man söka hjälp. Exempelvis bör man söka hjälp om ständigt bråk eller upprepande utbrott uppkommer, hemma och/eller i skolan. Välkommen att boka tid!

Referenser:

Quintino-Aires, J. M. (2021). Neuropsychological Education in Oppositional Defiant Disorder. Lurian Journal, Vol. 2(No. 1), 42–62. DOI:10.15826/LURIAN.2021.2.1.3