Bipolär sjukdom
Bipolär sjukdom innebär återkommande perioder av depression och mani eller hypomani som påverkar humör, energi och aktivitetsnivå. Med rätt behandling och stöd kan de flesta leva ett stabilt och fungerande liv.
Vad är Bipolär sjukdom?
Bipolär sjukdom är ett periodiskt affektivt syndrom som kännetecknas av återkommande depressiva och maniska episoder. Episoderna skiftar kraftigt stämningsläge, aktivitetsnivå och omdömesförmåga.
En vanlig fördom om bipolär sjukdom är att de maniska och depressiva episoderna frekvent växlar mellan varandra, men egentligen håller respektive episod i sig i några månader. Däremellan förekommer oftast symtomfria perioder.
Bipolär sjukdom är till stor del genetiskt, det vill säga att ärftlig belastning är den viktigaste riskfaktorn för att utveckla bipolär sjukdom. Uppskattningsvis 1-3 % av den svenska befolkningen faller inom det bipolära spektrumet.
Kvinnor och män drabbas i lika stor utsträckning och debutåldern sker oftast i 15- till 30-årsåldern. Risken för självmord är 20 gånger högre hos personer med bipolär sjukdom i jämförelse med personer som inte har det. Därför är det viktigt att söka vård.
Skillnader mellan bipolär sjukdom typ 1 och 2
Bipolär sjukdom typ 1:
Personen har upplevt minst en manisk episod i sitt liv. Ingen depressiv episod behöver ha förekommit.
Det är mycket vanligt att personer med bipolär sjukdom typ 1 även utvecklar depressiva episoder.
Bipolär sjukdom typ 2:
Personen har upplevt minst en hypoman episod (en mildare form av mani) och minst en depressiv episod i sitt liv. En manisk episod har aldrig förekommit.
Bipolär sjukdom är ett spektrum
Kombinationen och intensiteten av maniska och depressiva symtom varierar. Exempelvis förekommer hypomana episoder inom bipolär sjukdom typ 2.
Blandepisoder kan också förekomma, innebärandes att en bipolär person upplever depressiva och maniska symtom samtidigt.
Typ 1 och typ 2 är de vanligaste, men inte de enda, formerna av bipolär sjukdom. Diagnosen bipolär sjukdom UNS (Utan Närmare Specifikation) ställs när sjukdomsbilden är av tydligt bipolär karaktär, men då inte alla diagnoskriterier uppfylls för typ 1 eller typ 2.
Cyklotymi är en annan bipolär diagnos som används när kriterierna för bipolär sjukdom typ 2 inte uppfylls. Symtomen ska då ha varit ihållande i minst 2 år.
Hur märks tillståndet? Tecken och varningssignaler
Maniska symtom:
1. Förhöjd sinnesstämning eller irritabilitet:
Livet känns lätt att leva och synen på framtiden är överdrivet optimistisk. Man känner sig upprymd och lycklig men på ett sätt som för andra skulle framstå som labilt. Samtidigt kan man vara mer irritabel eller ha lättare till aggression.
2. Förhöjd självkänsla:
Tron på ens egen förmåga tar sig grandiosa uttryck och man kan uppleva sig vara mer betydelsefull än alla andra.
Man tar exempelvis på sig arbetsuppgifter man inte kvalificerar för, skryter om sig själv eller agerar impulsivt på idéer utan att tänka på konsekvenserna.
3. Minskat sömnbehov eller sömnlöshet:
Rastlöshet och upprymdhet brukar leda till minskat sömnbehov eller sömnlöshet.
4. Hyperaktivitet och ökad målinriktad aktivitet:
Tankarna rusar genom huvudet och det är svårt att hålla tyst. Talet och tankeassociationerna är snabba och kommer utan avbrott.
Man blir lätt distraherad av intryck och spinner vidare på nya idéer och tankar. Man upplever sig vara kvick och har hög motivation att genomföra saker.
5. Ökad benägenhet att ta risker:
Nedsatt omdömesförmåga och överdriven upprymdhet ökar benägenheten att ta självdestruktiva risker.
Exempelvis kan personer under mani säga upp sig från jobbet, ta stora snabblån, boka dyra resor, publicera känsligt innehåll på sociala medier, fortköra i trafiken eller ha sexuellt umgänge på tillvägagångssätt och med personer som man i efterhand ångrar.
Depressiva symtom:
1. Nedstämdhet:
Känslor av tomhet, sorg eller hopplöshet dominerar under dagen.
2. Minskat intresse för aktiviteter:
Påtagligt minskat intresse eller minskad glädje inför att genomföra aktiviteter.
3. Oönskad viktförändring:
Oönskad viktuppgång eller viktnedgång till följd av förändrad aptit.
4. Sömnstörningar:
Man sover antingen för mycket eller för lite och känner sig aldrig riktigt utvilad.
5. Förändrad rörelseaktivitet:
Man kan antingen uppleva en rastlöshet och ha svårt att slappna av, eller så upplever man sig vara tung och långsam i sina rörelser.
6. Låg energi:
En upplevd svaghetskänsla som dominerar under större delen av dagen.
7. Känslor av värdelöshet och skuld:
Överdrivna känslor av att vara misslyckad eller värdelös dominerar under större delen av dagen och skapar obefogade skuldkänslor.
8. Nedsatta kognitiva förmågor:
Att tänka och koncentrera sig är svårare och att fatta vardagliga beslut kan bli ansträngande.
9. Tankar på döden:
Återkommande tankar på döden, vilket kan variera i intensitet från person till person. Somliga har dödstankar i formen av önskan att försvinna. Andra utvecklar konkreta planer på suicid.
Symtomen håller i sig hela dygnet, utan uppehåll, under minst två veckors tid.
Genetiska faktorer och ärftlighetens betydelse
Tvilling-, och adoptionsstudier tyder på att bipolär sjukdom är en starkt genetisk sjukdom. 80% av uppkomsten förklaras av ärftlighet.
Anlagen kan överföras via kromosom 18. Amplifiering av anlagen kan också innebära att debutåldern sjunker hos familjens yngre generationer.
Cirka 10% av barn till en förälder med bipolär sjukdom utvecklar själva bipolär sjukdom typ 1 eller typ 2. 25% utvecklar någon annan form av affektiv sjukdom och 50% utvecklar någon övrig psykiatrisk diagnos.
Det finns också miljöfaktorer som kan trigga maniska eller depressiva episoder. Dessa miljöfaktorer utgörs oftast av sömnbrist i kombination med omvälvande livshändelser.
Dessa livshändelser kan exempelvis vara perioden direkt efter en förlossning, oförutsägbara uppbrott eller plötsliga förluster.
Personer vars mani har uppkommit i samband med en plötslig livshändelse återhämtar sig vanligtvis fortare och är ofta yngre än de som insjuknar spontant.
Utredningsprocessen: Så ställs diagnosen
Fastställandet av bipolär sjukdom görs oftast av en psykiatriker. I utredningen samarbetar läkare, psykologer och övrig vårdpersonal. Processen är uppdelad i anamnestisk kartläggning och somatisk undersökning.
Under den anamnestiska kartläggningen administreras intervjuer och skattningsformulär för att sammanställa förekomsten av affektiv sjukdom i släkten.
Man tittar också på sjukdomsförloppet och symtomens intensitet för att se om man hittar ett återkommande episodiskt mönster.
Den somatiska undersökningen är vanligtvis ett blodprov och en neurologisk undersökning. De ska kunna utesluta att symtomen har substansbetingade eller somatiska orsaker.
Det är dubbelt så vanligt att debuten för bipolär sjukdom är en depressiv episod och därför är det relativt vanligt att personer feldiagnostiseras med egentlig depression.
Verktyg för självskattning och screening
Det finns självtester för bipolär sjukdom online, men de kan bara ge en indikation. De ersätter inte en psykiatrisk utredning.
Behandlingsmetoder: Medicinering och terapi
Det går inte att bli fri från sin bipolaritet, men med sjukdomsinsikt, medicinering och psykologisk behandling går det att lindra symtomen.
En suicidriskplan och insatta närstående förebygger också eskaleringen av dödstankar.
Somatisk behandling
Farmakologisk behandling:
Litium, neuroleptika och valproat är de främsta medicininsättningarna för lindrandet av maniska symtom. För depressiva episoder används lamotrigin och atypiska neuroleptika.
Med medicininsättningen medföljer också regelbundna kontroller tre till fyra gånger per år.
Hjärnstimulering:
När djupa depressioner och svåra manier inte svarar på medicin, har man sett att magnetstimulering (rTMS) och elektrokonvulsiv terapi (ECT) har gett effektiv lindring.
Varierande behandlingsmotivation:
Ungefär hälften av alla patienter avbryter någon gång sin behandling mot läkares inrådan.
De vanligaste skälen till avbrott är missnöje med biverkningar, att man saknar sin hypo-/maniska personlighet och att man slutar ta medicinerna under symtomfria perioder.
Psykologisk behandling
Psykopedagogisk behandling:
Genomförs ofta i grupp och syftar till att öka förståelsen för bipolär sjukdom. Psykopedagogik syftar också till att personen lättare ska kunna känna igen sina tidiga tecken på episoder.
Kognitiv beteendeterapi (KBT):
Sammanlänkar tankar, emotioner och beteenden i syftet att främja känsloreglering och psykiskt välmående.
Interpersonell och social rytmterapi (IPSRT):
Fokuserar på att stabilisera humöret genom att främja mat- och sömnrutiner. IPSRT betonar också vikten av sociala relationer.
Familjefokuserad terapi: Syftar till att förstärka och anpassa familjerelationerna utefter den bipolära sjukdomen.
Familjen främjar också upprätthållandet av dagliga rutiner. Familjefokuserad terapi rekommenderas för tonåringar och unga vuxna med sjukdomen.
Riskerna med att leva med obehandlad bipolaritet
Obehandlad bipolär sjukdom innebär stora risker för den fysiska och mentala hälsan.
Under maniska episoder ökar sannolikheten för att begå allvarliga misstag som skadar både personen själv och andra. Nedsatt omdömesförmåga i kombination med hög upprymdhet ökar också risken för att andra utnyttjar tillståndet och utsätter personen för brott.
En obehandlad manisk episod kan vara mellan tre till nio månader. En behandlad manisk episod kan däremot regleras ned till att vara mellan en till två månader.
Risken för suicidtankar och suicidförsök är som högst under de depressiva episoderna, och ungefär hälften av alla med bipolär sjukdom typ 1 eller typ 2 kommer att genomföra ett självmordsförsök någon gång i livet.
Med tidigt insatt behandling och god kontakt med närstående kan de depressiva symtomen lindras.
Samsjuklighet vid bipolär sjukdom
Med bipolär sjukdom medföljer också ökad risk för andra psykiatriska diagnoser. De vanligaste samexisterande diagnoserna är alkoholmissbruk, ångestsyndrom, ADHD och emotionellt instabilt personlighetssyndrom (EIPS).
Missbruk och ångest är ofta sekundärt uppkomna, medan ADHD, EIPS och bipolär sjukdom möjligtvis kan ha en gemensam dysfunktionell mekanism för emotionsreglering.
Strategier för egenvård och stabila rutiner
Skapa förståelse för sjukdomen:
Sätt dig in i hur bipolär sjukdom yttrar sig och hur intensiteten och varaktigheten varierar från person till person.
Ju bättre insikt man har i sin egen symtombild, desto lättare blir det att vara vaksam på tidiga tecken av en episod.
Fortsätt medicineringen:
Även om det kan uppstå långa perioder utan symtom är det viktigt att fortsätta medicinera.
Under en (hypo)manisk episod kan det även vara så att man inte vill dämpa symtomen, och då är det viktigt att man har närstående eller kontakt med vården för att förhindra att någon kommer till skada.
Identifiera utlösande faktorer:
Se över vilka aspekter av livet som möjligtvis triggar din mani eller depression. Vanliga utlösande faktorer är sömnbrist, stress och alkohol.
Ha kontakt med dina närstående:
Om det är svårt att själv lägga märke till dina emotion- eller beteendeförändringar, kan det vara bra att ha god kontakt med familj och vänner som har ditt förtroende.
Det kan också vara bra att ha en person som avtalad nödkontakt ifall risken att du skadar dig själv blir hög.
Håll sömnrutinerna:
Personer med bipolär sjukdom har ofta insomni under maniska episoder och hypersomni under depressiva episoder.
Försök att upprätthålla rutiner som främjar dygnsrytmen. Det kan exempelvis vara att ha ett fast sömnschema, att reglera sovrummets ljusinsläpp eller att se till att få fysisk aktivitet under dagen.
Välkommen att boka tid eller kontakta oss
Behöver du stöd och hjälp för unipolär depression finns våra psykologkandidater här för dig. Välkommen att boka din tid online eller kontakta oss.
Boka terapi Kontakta ossStudentpsykologerna tar emot alla patienter men hänvisar bort följande problemområden: missbruk, psykossymptom, våld eller liknande utsatthet samt självmordstankar och svår ätstörningsproblematik.
Källor:
Gillberg, C., Råstam, M., & Fernell, E. (2015). Barn- och ungdomspsykiatri. (3:e uppl.). Natur och Kultur.
American Psychiatric Association. (2022). MINI-D 5: Diagnostiska kriterier enligt DSM-5-TR (1:a uppl.). Pilgrim Press.
Ottosson, J. (2015). Psykiatri. (8:e uppl.). Liber.
Öster, K. (15 mars 2024). Bipolär sjukdom. 177. https://www.1177.se/Skane/sjukdomar–besvar/psykiska-sjukdomar-och-besvar/depression/bipolar-sjukdom/
Landén, M., Joas, E., Karanti, A., Melchior, L., Zachrisson, O., Sigström, R., Hörbeck, E., Göteson, A., Pålsson, E., & Jonsson, L. (2025). The Swedish bipolar collection (SWEBIC). International Journal of Bipolar Disorders, 13(20). https://doi.org/10.1186/s40345-025-00389-4
Socialstyrelsen. (30 januari 2017). Bipolär sjukdom. https://forsakringsmedicin.socialstyrelsen.se/beslutsstod-for-diagnoser/diagnoser/psykisk-sjukdom/bipolar-sjukdom/#:~:text=Samsjuklighet%20med%20%C3%A5ngest%2C%20personlighetsst%C3%B6rning%20eller%20missbruk%20eller,problematik%20kan%20f%C3%B6rsv%C3%A5ra%20sjukdomsbilden%20och%20beh%C3%B6ver%20utredas.
Andersson, A. & Odlind, C. (Programledare). (17 april 2024). Vad är bipolär sjukdom? (Nr. 144) [Poddavsnitt]. Medicinvetarna. Karolinska Institutet. https://ki.se/forskning/popularvetenskap-och-dialog/medicinvetarna-en-podd-om-kis-forskning/medicinvetarna-144-vad-ar-bipolar-sjukdom