1 min läsning

    Dysmorfofobi är ett psykiskt tillstånd där påträngande tankar om upplevda brister i utseendet tar över och styr vardagen, även om andra inte ser det samma. Tillståndet är vanligare än många tror – omkring 1–2 procent av befolkningen har det – men det går bra att behandla med rätt hjälp.

    Dysmorfofobi (BDD) – när tankarna på utseendet tar över

    Dysmorfofobi innebär att du blir så upptagen av något du upplever som fel med ditt utseende att det påverkar din vardag. Du kan lägga mycket tid på att kontrollera, dölja eller försöka förändra det du oroar dig för. Det finns behandling som kan hjälpa dig att bryta mönstren och må bättre.

    Medicinskt granskad av Leg. psykolog Caroline Erkers

    Vad är dysmorfofobi?

    Dysmorfofobi är ett psykiskt tillstånd som innebär att du blir starkt upptagen av något i ditt utseende som du upplever som fel. Andra kanske inte lägger märke till det alls, eller ser det som en mindre detalj. Trots det kan tankarna vara svåra att släppa, även när du förstår att andra inte uppfattar ditt utseende på samma sätt.

    Dysmorfofobi kallas på engelska body dysmorphic disorder (BDD), och ibland används även begreppet body dysmorphia. Besvären kan ibland beskrivas som en upplevelse av att vara ful, men det handlar inte om fåfänga eller vanlig osäkerhet. Oron och lidandet är verkliga och kan påverka både självkänslan och vardagen.

    I diagnosmanualen DSM-5 hör dysmorfofobi till samma grupp av tillstånd som tvångssyndrom (OCD) och relaterade tillstånd. En viktig likhet är att påträngande tankar kan leda till upprepade beteenden, till exempel att kontrollera sitt utseende eller försöka dölja det man oroar sig för.

    Svensk forskning har uppskattat att omkring 1–2 procent av befolkningen har dysmorfofobi (Brohede, 2017). Besvären börjar ofta i tonåren. I en studie hade ungefär två av tre personer fått sina första symtom före 18 års ålder (Bjornsson och Didie, 2013). Dysmorfofobi förekommer hos både kvinnor och män.

    Vanlig osäkerhet eller dysmorfofobi?

    De flesta känner sig ibland missnöjda med sitt utseende. Vid dysmorfofobi blir oron däremot så stark och tar så mycket tid att den påverkar vardagen. Du kanske undviker sociala situationer, har svårt att koncentrera dig på annat eller lägger mycket tid på att kontrollera eller dölja det du upplever som fel.

    Fundera på följande frågor:

    • Upptar tankarna på mitt utseende en timme eller mer om dagen?
    • Undviker jag situationer, foton eller möten med andra på grund av hur jag tycker att jag ser ut?
    • Har jag svårt att släppa oron för mitt utseende, även när andra försöker lugna mig?

    Om du ofta känner dig ful eller missnöjd med ditt utseende behöver det inte betyda att du har dysmorfofobi. Känslorna kan också hänga ihop med exempelvis låg självkänsla, nedstämdhet eller social ångest.

    Det som bland annat skiljer tillstånden åt är hur tankarna yttrar sig, vilka beteenden de leder till och hur mycket de påverkar ditt liv. En psykolog kan hjälpa dig att reda ut vad du upplever.

    Symtom och tecken på dysmorfofobi

    Ett vanligt tecken på dysmorfofobi är att du fastnar i tankar om något du upplever som fel med ditt utseende. Tankarna kan följas av upprepade beteenden som tar mycket tid och energi, till exempel att kontrollera ditt utseende eller försöka dölja det du oroar dig för.

    Tankar och känslor

    Du kan uppleva att något med ditt utseende är fult, fel eller onormalt och ha svårt att släppa tankarna, även när du försöker fokusera på annat. Du kanske oroar dig för att andra ska lägga märke till det du upplever som en brist och döma dig för den.

    Skam, ångest och nedstämdhet är därför vanligt. Vissa är övertygade om att det är något fel på deras utseende, medan andra kan ana att oron inte står i proportion till hur de faktiskt ser ut.

    Upprepade beteenden

    Dysmorfofobi kan ta sig uttryck på olika sätt. Du kanske kontrollerar ditt utseende i varje spegel du passerar, eller undviker speglar helt eftersom det väcker ångest.

    Du kan också jämföra ditt utseende med andras, försöka dölja det du oroar dig för med smink, kläder, frisyr eller kroppshållning, eller upprepade gånger fråga någon närstående om det syns.

    Andra beteenden kan vara att pilla på huden, ta om selfies för att kontrollera hur man ser ut eller söka kosmetiska behandlingar och ingrepp. Beteendena kan ge en kort stunds lättnad, men oron återkommer ofta och uppmärksamheten riktas åter mot utseendet.

    Vilka delar av kroppen gäller oron?

    Oron handlar ofta om ansiktet och kan till exempel gälla huden, näsan, håret eller tänderna. Den kan dock riktas mot vilken kroppsdel som helst. Ibland flyttas fokus över tid, så att en annan del av utseendet blir föremål för oron.

    Enligt 1177 kan en stark upptagenhet av utseendet vara ett tecken på dysmorfofobi, särskilt om tankarna tar minst en timme om dagen och besvären har pågått i sex månader eller längre. Det räcker dock inte med dessa tecken för att själv avgöra om du har dysmorfofobi.

    Muskeldysmorfi – när kroppen aldrig känns tillräckligt stor

    Muskeldysmorfi är en form av dysmorfofobi där du upplever att kroppen är för liten eller inte tillräckligt muskulös, även om du redan är vältränad.

    Tillståndet kallas ibland bigorexi eller omvänd anorexi och räknas i DSM-5 som en variant av dysmorfofobi (Tod och Edwards, 2016). Det förekommer oftare hos män, men även kvinnor kan drabbas.

    Vid muskeldysmorfi kan mycket av vardagen kretsa kring att bygga muskler. Det kan innebära tvångsmässig träning, strikta kostregler och ständiga jämförelser med andras kroppar. Vissa använder även anabola steroider för att försöka förändra sin kropp. De strikta reglerna kring mat och träning kan göra att symtomen överlappar med ätstörningar.

    Varför får man dysmorfofobi?

    Det finns ingen enskild känd orsak till dysmorfofobi. Flera faktorer kan samverka och påverka hur sårbar en person är för att utveckla tillståndet.

    • Biologiska faktorer. Ärftlighet kan spela en roll. Forskning tyder också på att personer med dysmorfofobi kan bearbeta visuella intryck annorlunda, exempelvis genom att fokusera mer på detaljer än på helheten.
    • Erfarenheter. Mobbning och kommentarer om utseendet kan påverka hur du ser på dig själv. Även erfarenheter av att utseendet får stor betydelse i omgivningen kan bidra till att du blir mer uppmärksam på hur du ser ut och hur andra uppfattar dig.
    • Personlighet. Perfektionism och höga krav på dig själv kan göra det svårare att acceptera sådant du upplever som brister. Om du dessutom är känslig för andras bedömningar kan oron för utseendet bli extra påfrestande.
    • Samhälle och sociala medier. Utseendeideal, filter och jämförelser med andra kan förstärka missnöjet med den egna kroppen. Sociala medier orsakar inte dysmorfofobi i sig, men kan bidra till att tankarna på utseendet tar större plats.

    Dysmorfofobi har även uppmärksammats i forskning om autism. Det är dock viktigt att vara försiktig med att dra slutsatser om sambandet, eftersom forskningsläget fortfarande är begränsat.

    Dysmorfofobi och andra tillstånd

    Dysmorfofobi kan ibland förväxlas med andra tillstånd som påverkar hur du upplever dig själv och din kropp. Det är till exempel skillnad mellan dysmorfofobi och könsdysfori. Könsdysfori innebär ett lidande som kan uppstå när kroppen eller det kön som tillskrivits vid födseln inte stämmer överens med personens könsidentitet.

    Vid dysmorfofobi handlar oron i stället om upplevda brister i utseendet. Begreppen kan vara lätta att blanda ihop, inte minst eftersom de engelska termerna body dysmorphic disorder och body dysphoria liknar varandra.

    Dysmorfofobi och ätstörningar kan båda innebära ett stort missnöje med kroppen, men oron ser ofta olika ut. Vid ätstörningar kretsar tankarna ofta kring vikt, kroppsform och mat, medan dysmorfofobi oftare handlar om specifika delar av utseendet, till exempel huden, näsan eller håret. Det kan dock finnas överlappningar mellan tillstånden.

    Dysmorfofobi förekommer också tillsammans med andra psykiska besvär, bland annat depression, social ångest, OCD och ätstörningar. Självmordstankar och självmordsförsök förekommer också oftare hos personer med dysmorfofobi än i befolkningen generellt.

    Forskning har visat ett tydligt samband mellan dysmorfofobi och förhöjd självmordsrisk (Angelakis och Gooding, 2016). Det är därför viktigt att söka hjälp om besvären påverkar ditt mående och din vardag.

    Diagnos och test

    Dysmorfofobi diagnostiseras av en psykolog eller läkare genom en bedömning som ofta omfattar en strukturerad intervju och ibland skattningsformulär. Bedömningen utgår bland annat från kriterierna i DSM-5 och tar hänsyn till hur besvären påverkar ditt mående och din vardag.

    Det finns även självtester på nätet, bland annat via Svenska OCD-förbundet. Inom vården kan skattningsskalan BDD-YBOCS användas för att bedöma hur svåra symtomen är.

    Ett självtest kan ge en fingervisning, men kan inte ställa en diagnos. En professionell bedömning hjälper till att reda ut vad besvären beror på och vilken hjälp som kan passa.

    Behandling av dysmorfofobi

    Dysmorfofobi går att behandla. Med rätt hjälp kan symtomen minska och det bli lättare att hantera tankarna och beteendena som påverkar vardagen.

    KBT

    Kognitiv beteendeterapi (KBT) är en central behandling vid dysmorfofobi. Behandlingen hjälper dig att förstå vad som håller igång besvären och att stegvis förändra de mönster som gör att oron fortsätter.

    Du får bland annat öva på att minska beteenden som att kontrollera eller dölja ditt utseende och närma dig situationer du brukar undvika. Det kan till exempel handla om att gå ut utan att försöka dölja det du oroar dig för. Du får också arbeta med tankarna kring ditt utseende och rikta mer uppmärksamhet mot sådant som är viktigt för dig i livet.

    Svensk forskning har visat att internetbaserad KBT kan hjälpa personer med dysmorfofobi. I en studie uppfyllde ungefär en tredjedel av deltagarna inte längre diagnoskriterierna efter behandlingen.

    Vid en uppföljning två år senare hade andelen ökat till drygt hälften av dem som följdes upp (Enander med flera, 2016, 2019).

    Läkemedel

    SSRI-läkemedel, som även används vid depression och tvångssyndrom (OCD), kan vara aktuella vid dysmorfofobi. De kan användas som ett alternativ eller tillsammans med KBT, beroende på hur svåra besvären är och hur behandlingen fungerar.

    Bedömning och uppföljning sker inom vården. Vid svåra symtom eller förhöjd självmordsrisk kan specialistpsykiatrisk hjälp behövas.

    Hjälper kosmetiska ingrepp?

    Kosmetiska ingrepp och hudbehandlingar löser inte nödvändigtvis den oro som ligger bakom dysmorfofobi. Även om en behandling förändrar det utseende du oroar dig för kan missnöjet finnas kvar eller riktas mot en annan kroppsdel. Därför är det viktigt att utreda dysmorfofobi innan man går vidare med kosmetiska ingrepp.

    Vad kan du göra själv?

    Det kan vara svårt att bryta mönster som har blivit en del av vardagen. Egna strategier kan hjälpa dig att börja förändra dem, men om oron tar mycket tid eller påverkar ditt liv är det viktigt att söka professionell hjälp.

    • Minska kontrollerandet stegvis. Om du ofta kontrollerar ditt utseende i spegeln kan du prova att bestämma i förväg hur länge du ska titta. Försök sedan minska kontrollerandet lite i taget, i stället för att kräva att du ska sluta helt på en gång.
    • Lägg märke till när du jämför dig med andra. Jämförelser kan ske både i vardagen och på sociala medier. Fundera på vilka situationer eller konton som förstärker din oro och överväg att begränsa sådant innehåll.
    • Försök minska behovet av bekräftelse. Att fråga andra om det du oroar dig för syns kan ge tillfällig lättnad, men oron kan snart komma tillbaka. Öva på att stå ut med osäkerheten utan att alltid behöva få ett lugnande svar.
    • Närma dig det du undviker, steg för steg. Om du avstår från vissa aktiviteter eller sociala situationer på grund av ditt utseende kan du börja med något som känns utmanande men hanterbart. Ta små steg och öka svårigheten i din egen takt.
    • Prata med någon du litar på. Det kan kännas svårt att berätta om tankar som väcker skam, men att sätta ord på hur du mår kan göra att du känner dig mindre ensam. Du behöver inte ha alla svar för att be om stöd.

    Om någon i din närhet har dysmorfofobi

    Det är naturligt att vilja lugna någon du bryr dig om genom att säga att personen ser bra ut. Men om samma frågor om utseendet återkommer gång på gång kan bekräftelsen bara ge tillfällig lättnad, innan oron kommer tillbaka.

    Försök i stället att fokusera på hur personen mår och hur besvären påverkar vardagen. Du kan visa att du tar oron på allvar utan att behöva bedöma utseendet eller gång på gång försäkra personen om att inget är fel. Prata gärna tillsammans om hur ni kan hantera situationer där oron tar över.

    Ha tålamod och uppmuntra personen att söka professionell hjälp. Det kan ta tid att förändra invanda tankar och beteenden. Kom också ihåg att du som närstående kan behöva stöd själv. Du kan exempelvis läsa mer om anhörigstöd eller vända dig till Svenska OCD-förbundet.

    När ska du söka hjälp?

    Om oron för ditt utseende begränsar din vardag eller är svår att hantera på egen hand kan det vara dags att söka hjälp. Du behöver inte veta om du har dysmorfofobi för att prata med någon om hur du mår.

    Vid självmordstankar ska du söka hjälp omgående. Kontakta en psykiatrisk akutmottagning eller ring 112 om situationen är akut.

    Vid lindrigare besvär kan du boka ett första samtal hos Studentpsykologerna för att få hjälp att bedöma vad du behöver.

    Få professionell hjälp för dysmorfofobi

    Om tankarna på ditt utseende tar för stor plats i vardagen kan Studentpsykologerna hjälpa dig att få verktyg att hantera dem. Genom samtalsterapi med psykologkandidater under handledning av legitimerade psykologer kan du lära dig att släppa fokus från den upplevda bristen och återfå livskvalitet. Boka ditt första samtal för 99 kr – helt digitalt eller på vår mottagning.

    Studentpsykologerna tar emot alla patienter men hänvisar bort följande problemområden: missbruk, psykossymptom, våld eller liknande utsatthet samt självmordstankar och svår ätstörningsproblematik.

    Boka tid