Klaustrofobi – rädsla för trånga utrymmen
Klaustrofobi är en specifik fobi som innebär en stark rädsla för trånga utrymmen där rädslan inte är proportionerlig till den verkliga faran. När man har klaustrofobi undviker man trånga utrymmen, vilket kan bli begränsande och ha negativ påverkan på ens liv och mående. Klaustrofobi går att behandla med hjälp av kognitiv beteendeterapi (KBT).
Vad är klaustrofobi?
Klaustrofobi, även kallad cellskräck, är en överdriven rädsla för trånga utrymmen. Klaustrofobi är en specifik fobi, vilket definieras som en fobi för ett specifikt objekt eller en specifik situation. Rädslan eller ångesten som fobin triggar är inte proportionerlig till den faktiska fara som objektet eller situationen innebär.
När man har klaustrofobi undviker man trånga utrymmen, vilket till exempel kan göra att man inte vill flyga, åka tunnelbana eller åka hiss. Undvikandet känns skönt i stunden för att man slipper ångesten men i längden förstärker det rädslan eftersom hjärnan lär sig att undvikandet gör att man mår bättre. Genom undvikandet får man heller aldrig erfarenhet av att trånga utrymmen inte är farliga och kommer därför att fortsätta att undvika dem som om de vore farliga.
Symtom vid klaustrofobi
Klaustrofobi ger psykiska symtom såsom stark rädsla, ångest eller panikkänslor, men ger också ofta fysiska symtom:
- Svettningar
- Skakningar
- Svårt att andas
- Hjärtklappning
- Tryck över bröstet
- Illamående
- Yrsel
- Orolig mage
Diagnoskriterier för klaustrofobi
Diagnoskriterierna för klaustrofobi (en specifik fobi mot en situation) enligt DSM-IV är:
- En uttalad rädsla eller ångest inför en specifik situation (trånga utrymmen).
- Den fobiska situationen utlöser så gott som alltid omedelbar rädsla eller ångest.
- Den fobiska situationen undviks aktivt eller uthärdas under intensiv rädsla eller ångest.
- Rädslan eller ångesten står inte i proportion till den sociokulturella kontexten och till den faktiska fara som det specifika objektet eller situationen medför.
- Rädslan, ångesten eller undvikandet är ihållande, vanligen 6 månader eller längre.
- Rädslan, ångesten eller undvikandet orsakar kliniskt signifikant lidande eller försämrad funktion socialt, i arbete eller inom andra viktiga funktionsområden.
- Rädslan, ångesten eller undvikandet förklaras inte bättre med någon annan form av psykisk ohälsa.
Här kan du testa dig för ångest online.
Vad orsakar klaustrofobi?
Möjliga orsaker till klaustrofobi kan vara:
Obehagliga eller traumatiska erfarenheter
Fobin kan utlösas av en obehaglig upplevelse kopplad till att befinna sig i ett trångt utrymme, till exempel att fastna i en hiss. Ofta är det upplevelser i barndomen som orsakar fobier i vuxen ålder men en fobi kan också utlösas av erfarenheter man har som vuxen.
Förälder med fobi
Ibland får barn samma fobier som en förälder har, vilket kan bero på både medfödd känslighet och på inlärt beteende. En förälder med en fobi kan genom sitt beteende (exempelvis undvikande eller hur man pratar om det) lära barnet att vara rädd för samma saker. Det kallas för modellinlärning.
Hjärnans struktur och funktion
Hjärnan hos någon med en specifik fobi kan fungera annorlunda än hos någon som inte har en fobi. Andra delar av hjärnan aktiveras hos personer med fobi än utan, vilket kan göra att man har en ökad känslighet för att utveckla fobi.
Behandling av klaustrofobi
Den mest effektiva behandlingen för klaustrofobi är en form av kognitiv beteendeterapi (KBT) som kallas exponeringsterapi. Behandlingen innebär att man i trygga och kontrollerade situationer gradvis konfronterar det man är rädd för. Man börjar med en situation som väcker ett måttligt obehag och arbetar sig sedan stegvis upp mot mer ångestframkallande situationer. På så sätt vänjer sig hjärnan successivt vid det som tidigare väckte rädsla, vilket leder till en nyinlärning: att situationen i själva verket inte är farlig.
Läs vidare om KBT och KBT online.
Vid klaustrofobi skulle man exempelvis kunna börja med att prata om trånga utrymmen eller blunda och föreställa sig att man är i ett trångt utrymme som ett första steg i exponering. Därifrån jobbar man sig långsamt upp till att utsätta sig för mer obehagliga situationer, som att vara i ett litet rum med öppen dörr till att vara i rummet med stängd dörr.
Vilka situationer man exponeras för i behandlingen bestäms utifrån en så kallad ångesthierarki – en rangordning av situationer baserad på hur mycket obehag de väcker. Detta gör att exponeringsbehandlingen kan anpassas individuellt och gradvis öka i svårighetsgrad utifrån personens specifika rädslor. Behandlingen anses avslutad när man kan hantera de situationer som tidigare väckte mest ångest.
Hur kan Studentpsykologerna hjälpa dig?
Om du upplever en stark rädsla för trånga utrymmen och det påverkar ditt liv negativt kan du få hjälp av Studentpsykologerna. Du är välkommen att boka en tid hos oss så hjälper vi dig att hantera och behandla din klaustrofobi.
Boka terapi Kontakta ossStudentpsykologerna tar emot alla patienter men hänvisar bort följande problemområden: missbruk, psykossymptom, våld eller liknande utsatthet samt självmordstankar och svår ätstörningsproblematik.