Ofrivillig barnlöshet
Att vara ofrivilligt barnlös innebär att man inte har barn – och inte heller kan få några – trots en stark önskan om att bli förälder. Det är en livssituation som ofta kantas av sorg, frustration och en känsla av utanförskap, men som sällan får särskilt mycket utrymme i det offentliga samtalet. De som valt bort barn frivilligt har på senare år fått en ökad synlighet, men det är faktiskt en minoritet bland de barnlösa. För den som längtar efter barn men hindras av medicinska, sociala eller ekonomiska skäl kan det vara en både praktisk och emotionell kamp. I den här artikeln går vi igenom vanliga orsaker till ofrivillig barnlöshet, hur det kan upplevas, hur man som drabbad kan bemöta frågor – och hur omgivningen kan visa respekt och omtanke.
Vad är ofrivillig barnlöshet?
Ofrivillig barnlöshet innebär att man inte har barn och inte heller kan få några, trots en stark önskan att bli förälder. Begreppet omfattar alltså inte personer som själva valt att inte skaffa barn, eller de som ännu inte har barn men planerar att få det i framtiden. På senare tid har frivillig barnlöshet fått mer uppmärksamhet, i takt med att fler öppet talar om sitt val att avstå från föräldraskap.
Denna grupp utgör dock endast cirka 10 procent av alla barnlösa. Den stora majoriteten är barnlösa mot sin vilja. Att inte få barn är långt ifrån ovanligt. I Storbritannien är upp till var femte kvinna över 45 år barnlös, och i Tyskland gäller det så många som var tredje. Trots det får ofrivillig barnlöshet ofta begränsad uppmärksamhet. Många i denna situation känner sig utanför eller till och med stigmatiserade, vilket kan göra det svårt att tala öppet om erfarenheten.
Läs vidare om frivillig barnlöshet.
Orsaker till ofrivillig barnlöshet
- Medicinskt orsakad infertilitet: En mycket bred kategori, som innefattar infertilitet orsakad av sjukdomar, medicinska behandlingar, kirurgiska ingrepp eller liknande, som gör det svårt eller rentav omöjligt att få barn. Sjukdomar och medicinska tillstånd som påverkar fertiliteten kan ha uppkommit senare i livet, exempelvis kan vissa könssjukdomar som klamydia och gonorré påverka fertiliteten. Andra kan vara medfödda, exempelvis i form av hormonella rubbningar.
- Andra medicinska skäl: Man kan lida av sjukdomar som inte behöver påverka fertiliteten över huvud taget, men kan göra det mindre lämpligt att bli förälder. Det kan vara så att de egna medicinska problemen är så pass allvarliga att det blir svårt att förena dem med föräldraskap. Man behöver emellertid inte uppleva några besvär alls, det kan också vara så att man bara har anlag för en sjukdom, men inte vill föra vidare denna till sina framtida barn, då dessa kanske får uppleva besvär man själv hade turen att slippa.
- Hög ålder: Fertilitet minskar signifikant med åldern, och om man försöker få barn senare i livet är det inte säkert att man lyckas, även om man rent fysiologiskt fortfarande är fertil. Andra skjuter upp beslutet att fatta barn tills de inte längre är fertila alls.
- Ekonomi: Det är dyrt att skaffa barn, och alla har inte råd att göra det när de ännu är i en fertil ålder, eller kanske inte får råd över huvud taget under hela sin livstid. Det kan också vara så att man hade kunnat få barn genom dyra medicinska behandlingar, eller genom adoption, men inte har tillgångarna att bekosta detta.
- Brist på lämplig partner: Även denna kategori är mycket bred, komplex och nyanserad. Vissa är ofrivilliga singlar, och har inte viljan och/eller möjligheten att uppfostra ett barn på egen hand. Andra kanske har partners, men tycker inte att relationen är lämplig för föräldraskap. Det kan också vara så att ens partner inte vill ha några barn. Ytterligare några träffar en bra partner tillika lämplig förälder, men först när de inte längre är fertila.
- Emotionella trauman: Vissa har haft så pass traumatiska upplevelser att de inte känner att de skulle klara av att få barn och ge dem en trygg och bra uppväxt, fast de egentligen hade velat få barn om de hade kunnat.
Vanliga upplevelser bland ofrivilligt barnlösa
- Olika former utmattning: Insikten om att man inte kan få barn kommer ofta efter en lång period av fertilitetsbehandlingar som ibland kan ha lett till graviditet men slutat i missfall. Detta kan leda till att man känner sig utmattad fysiskt, emotionellt, och mentalt.
- Sorg: Föga förvånande kan man känna sorg initialt efter beskedet att man inte kan få barn. Sorgen kan dock återkomma med olika kraftig intensitet vid olika perioder i livet, exempelvis när andra i ens närhet får barn och sedan barnbarn, eller vid högtider och andra tider på året som starkt förknippas med barn (till exempel skolstarten på hösten).
- Existentiell kris: Att släppa drömmen om att bli förälder kan upplevas som att man på sätt och vis ger upp en del av sin identitet. Det innebär att man kan behöva se sig själv på ett annat sätt, och hitta en annan mening med livet.
- Exkludering: Ofrivillig barnlöshet uppmärksammas sällan, och kan göra att man inte känner sig ”erkänd” av samhället. Man kan också känna sig utanför när man har mindre gemensamt med nära och kära med barn, och kanske inte träffar dem så ofta och inte blir inbjuden till aktiviteter som folk med barn blir inbjudna till.
- Lättnad: Efter långa perioder präglade av misslyckade försök av att få barn kan man faktiskt känna lättnad över att det är över. Man kan uppleva det som att man ”får tillbaka sitt liv” när tillvaron inte längre genomsyras av försök att få barn, att man äntligen kan fokusera på andra saker.
Hur man bemöter frågor som ofrivilligt barnlös
Du som inte kan få barn, trots att du upplever en barnalängtan, kan uppleva att du får en del frågor från din omgivning. Det kan kännas jobbigt när man om och om igen genom dessa frågor blir påmind om något som man kanske försöker förlika sig med för att kunna gå vidare, och det är viktigt att komma ihåg ett par saker när man bemöter dessa.
Till att börja med är du inte skyldig att redogöra något för någon. Om du inte känner dig bekväm med att prata om din barnlöshet så har du all rätt att säga detta, och byta ämne. Barnlöshet kan vara ett mycket känsligt ämne, och folk får respektera om du inte vill prata om det. Dessutom är det viktigt att komma ihåg — hur jobbigt det än må vara — att hundrade gången du får höra frågan kan vara första gången för personen som ställer den.
Det kan kännas frestande att säga ifrån, men försök bemöta personen med den respekt du själv skulle vilja ha. Om personen fortsätter ”gräva” efter mer ingående svar och du gjort det tydligt att du inte vill prata om det kan det däremot vara på sin plats att på ett tydligare sätt markera att denne har gått över en gräns.
Hur bör man bemöta den som inte kan få barn?
När man själv har barn kan det upplevas som udda, eller rentav provocerande att träffa personer som verkar ha alla förutsättningar för att få barn, men likväl inte har det. Då kan det kännas naturligt att förutsätta att det bara är en tidsfråga, och ställa frågor som genomsyras av de antaganden man gör, ”när ska ni skaffa barn?” snarare än ”vill ni ha barn?”. Det är viktigt att komma ihåg att den som inte har barn kanske inte kan få det, så det kan vara olämpligt att föra ämnet på tal.
Om det handlar om en bristande förmåga att få barn så kan ämnet vara mycket känsligt. Du har ingen aning om hur personens bakgrund ser ut, och den nuvarande barnlösheten kan ha föregåtts av många försök med olika metoder, alternativt ett sorgligt besked från en läkare och många tunga stunder efteråt då man försökt förlika sig med att aldrig kunna få en tillvaro som man kanske drömt om länge. Därför är det extremt viktigt att fråga sig själv, innan man ens ställer någon fråga, om det är värt ”risken” att göra det.
Du har ingen rättighet att få veta allt om alla, särskilt inte vad gäller känsliga frågor, så reflektera kring vilken typ av relation du har till personen, om denne skulle känna sig bekväm med att prata om vad som kan vara ett mycket känsligt ämne. Om du ställer frågor, gör det med finkänslighet och fingertoppskänsla, och var uppmärksam på om personen blir obekväm av det. Om personen signalerar, uttryckligen eller subtilt, att det inte är något den vill prata om så måste man respektera det.
Hur kan Studentpsykologerna hjälpa dig?
Om du är ofrivilligt barnlös och behöver någon att prata med, är du varmt välkommen att kontakta oss på Studentpsykologerna. Vi finns här för att stötta dig i att bearbeta dina tankar kring barnlöshet och att hantera en omgivning som ibland kan kännas oförstående.
Boka föräldrastödStudentpsykologerna tar emot alla patienter men hänvisar bort följande problemområden: missbruk, psykossymptom, våld eller liknande utsatthet samt självmordstankar och svår ätstörningsproblematik.
Referenser
https://www.theguardian.com/lifeandstyle/2017/oct/02/the-desire-to-have-a-child-never-goes-away-how-the-involuntarily-childless-are-forming-a-new-movement
https://www.cope.org.au/planning-a-family/happening/involuntary-childlessness
https://lomalindafertility.com/infertility/stds-and-infertility/
https://www.pesi.co.uk/blogs/10-things-you-need-to-know-about-involuntary-child/?srsltid=AfmBOopRe8Pv_CdgwlP9wV5OyFEeVdbcsbB1iUJlqg2ZsTrZ7FWvfq9R