• Hem
• >
• Kunskap
• >
• Schizofreni

Schizofreni

Schizofreni är en allvarlig psykisk sjukdom som påverkar hur en person uppfattar verkligheten, tänker, känner och beter sig. Den som har schizofreni kan uppleva hallucinationer, vanföreställningar och tankestörningar som gör det svårt att skilja mellan vad som är verkligt och vad som inte är det. Omgivningen kan uppfatta personen som förvirrad, tillbakadragen eller oberäknelig, men bakom symtomen finns ofta en stark inre kamp. Sjukdomen utvecklas oftast i tonåren eller tidig vuxen ålder och påverkar livet på djupet, men med rätt stöd och behandling kan många leva ett stabilt och meningsfullt liv trots diagnosen.

Vad är Schizofreni?

Schizofreni är en allvarlig psykiatrisk sjukdom som innebär att man upplever verkligheten annorlunda. Den tillhör gruppen psykossjukdomar och kännetecknas av återkommande psykoser där tankar, känslor och upplevelser förändras på ett sätt som kan göra det svårt att skilja på vad som är verkligt och vad som inte är det. Detta kan medföra att personen exempelvis har hörselhallucinationer och vanföreställningar. Eftersom schizofreni kan yttra sig på olika sätt hos olika individer, krävs också olika behandlingsformer som anpassas efter varje persons behov.

Här kan du läsa mer om olika personlighetsstörningar

Tidiga tecken på schizofreni

De tidiga tecknen på schizofreni kan ofta uppträda gradvis och vara otydliga. Vanliga tidiga tecken är: 

• Minskad förmåga eller motivation att sköta vardagliga sysslor, studier eller arbete 

• Tilltagande social isolering, exempelvis att man drar sig undan från familj och vänner 

• Plötsliga känsloutbrott utan tydlig orsak 

• Förändrad verklighetsuppfattning, exempelvis att omvärlden känns overklig, främmande eller skrämmande 

• Störd dygnsrytm och sömnsvårigheter 

• En känsla av att man inte känner igen sig själv eller sin omgivning 

Positiva symtom

Positiva symtom innebär symtom som tillkommer. Exempel på positiva symtom är:  

• Vanföreställningar: Personen har felaktiga föreställningar som inte delas av andra. Det kan handla om att tro att man är förföljd, övervakad eller har en särskild uppgift i världen. Dessa tolkningar av verkligheten avviker tydligt från vad som förväntats i samhället. 

• Hallucinationer: Sinnesintryck som upplevs utan yttre stimuli. Den vanligaste formen vid schizofreni är hörselhallucinationer, där personen hör röster som andra inte kan uppfatta. 

• Tankestörningar: Tankeverksamheten påverkas på olika sätt. Det kan handla om att tankarna upplevs som splittrade, överdrivet snabba eller avbrutna, eller att individen känner att tankarna styrs utifrån, exempelvis att de läses av eller överförs till andra.

Negativa symtom

Negativa symtom innebär en förlust eller nedsättning av psykiska funktioner som tidigare funnits. Exempel på negativa symtom är: 

• Minskad initiativförmåga: Personen har svårt att ta egna initiativ och får ofta inget gjort utan yttre uppmaning. 

• Likgiltighet och brist på motivation: En upplevd inre tomhet eller brist på driv, vilket kan göra att personen verkar ointresserad eller passiv. 

• Minskad aktivitetsnivå: En markant nedgång i vardagliga aktiviteter, intressen och engagemang. 

• Social tillbakadragenhet: Individen undviker kontakt med andra och isolerar sig. 

• Ambivalens: En oförmåga att fatta beslut eller att uppleva motstridiga känslor samtidigt. 

• Känslomässig avtrubbning: Minskad eller avsaknad av känslomässiga uttryck, såsom mimik, röstläge eller kroppsspråk. 

• Brist på energi och glädje: En tydlig minskning av livslust, initiativ och upplevelse av glädje. 

Kognitiva symtom

Kognitiva symtom vid schizofreni innebär nedsättningar i olika mentala funktioner som är viktiga för vardagsfungerande. Dessa symtom påverkar ofta förmågan att tänka klart, fatta beslut och bearbeta information, vilket kan vara mycket begränsande i det dagliga livet. 

Vanliga kognitiva symtom är: 

• Försämrat minne: Både arbetsminnet (förmågan att hålla och bearbeta information under kort tid) och deklarativt minne (förmågan att lagra och återge fakta och händelser) kan vara påverkade. 

• Uppmärksamhetsproblem: Svårigheter att fokusera, hålla kvar uppmärksamheten och skifta fokus mellan olika uppgifter. 

• Nedsatt informationsbearbetning: Problem med att tolka, organisera och använda information på ett effektivt sätt, vilket påverkar inlärning och kommunikation. 

• Störd exekutiv funktion: Svårigheter med planering, organisering, beslutsfattande och att initiera eller genomföra målmedvetna handlingar. 

Vad orsakar schizofreni?

Orsaken till schizofreni är ännu inte helt klarlagd, men forskningen visar att flera faktorer samverkar i sjukdomens utveckling. Det rör sig om en kombination av genetisk sårbarhet, biologiska förändringar i hjärnans signalsystem och miljömässiga riskfaktorer, ofta kopplade till stress.

Schizofreni förekommer ibland inom familjer, vilket innebär att risken att insjukna kan vara högre om en nära släkting har sjukdomen. Det handlar dock inte om en enskild gen, utan snarare om flera gener som tillsammans ökar sårbarheten. Det är samtidigt viktigt att komma ihåg att en genetisk risk inte betyder att man med säkerhet kommer att utveckla sjukdomen.

Hos vissa personer med schizofreni har man kunnat se små förändringar i hjärnans struktur och hur signalsubstanser, alltså hjärnans kemiska budbärare, fungerar. Särskilt ämnet dopamin tros ha en viktig roll, eftersom en obalans i dopaminsystemet verkar kunna bidra till symtom som hallucinationer eller vanföreställningar. Även andra signalsubstanser som glutamat är av intresse i forskningen. Forskning visar även att vissa komplikationer under graviditet eller förlossning kan öka risken för att utveckla schizofreni. Det kan till exempel handla om syrebrist vid födseln, låg födelsevikt eller för tidig födsel. Sådana faktorer kan påverka hjärnans tidiga utveckling på ett sätt som gör individen mer sårbar senare i livet.

Schizofreni utvecklas ofta i tonåren eller tidig vuxen ålder, en tid då livet förändras mycket. Hos en person som redan har en viss sårbarhet kan starka psykiska påfrestningar utlösa sjukdomen. Det kan handla om att förlora en närstående, gå igenom en separation, utsättas för trauma eller leva under långvarig stress. Dessa händelser orsakar inte schizofreni i sig, men kan fungera som en ”trigger” för att symtomen ska bryta ut.

Användning av droger kan öka risken för att utveckla schizofreni. Forskning visar att regelbundet cannabisbruk i ung ålder kan fördubbla risken, särskilt om man redan har en medfödd sårbarhet. För personer som tidigare haft psykoser kan droganvändning öka risken för återfall eller försvåra återhämtningen. Schizofreni orsakas alltså inte av en enskild sak, det är ett samspel mellan arv, hjärnans funktion och miljö. Genom att förstå hur olika faktorer påverkar risken kan vi bli bättre på att förebygga, upptäcka och ge stöd i tid.

Hur behandlas schizofreni?

Schizofreni är en allvarlig men behandlingsbar psykisk sjukdom. Målet med behandlingen är att minska symtomen, förebygga återfall och hjälpa personen att skapa en fungerande vardag. Behandlingen är oftast långvarig och består av flera delar och anpassas efter individens behov för att tillsammans skapa de bästa förutsättningarna för återhämtning.

Eftersom schizofreni är en psykossjukdom är läkemedelsbehandling med antipsykotiska läkemedel en grundläggande del. Dessa läkemedel lindrar symtom som hallucinationer, vanföreställningar och tankestörningar, och minskar risken för återfall.

Utöver läkemedel ingår även olika psykosociala insatser i behandlingen. En viktig insats är psykopedagogisk utbildning, där både personer med schizofreni och deras anhöriga får kunskap om diagnosen, behandlingsalternativ och hur man kan känna igen tidiga tecken på återinsjuknande. Social färdighetsträning är en annan viktig del av behandlingen. Den syftar till att stärka förmågan att hantera symtom samt utveckla strategier för återhämtning och hantering av stress.

För en del kan vissa symtom, såsom vanföreställningar eller hallucinationer, kvarstå trots behandling. Då kan terapiformer som kognitiv beteendeterapi (KBT) vara ett värdefullt stöd. KBT syftar till att stärka individens förmåga att förstå och hantera sina kvarstående symtom. Genom ett samarbete mellan patient och terapeut utvecklas en gemensam förståelse för symtomen och vad som upprätthåller dem. Detta arbete innefattar bland annat normalisering av upplevelser för att motverka stigma och strategier för att förebygga återfall.

Många kan också ha nytta av kognitiv träning och praktiskt stöd i vardagen, särskilt vid kvarvarande svårigheter med minne, uppmärksamhet eller planeringsförmåga. Sammanlagt syftar behandlingen till att minska symtomen, stärka individens funktionsförmåga och förbättra livskvaliteten över tid.

Utredning och diagnostisering

Utredningen inleds med en anamnes, där man undersöker sökorsak, aktuella symtom och livssituation. En psykiatrisk anamnes görs för att få en fördjupad bild av psykotiska symtom, som hallucinationer och vanföreställningar samt andra psykiska besvär, deras debut, varaktighet och tidigare episoder. Man kartlägger även personens fysiska hälsa, aktuell och tidigare medicinering, ärftlighet för psykisk sjukdom och eventuell våldsproblematik. En viktig del av utredningen är också en riskbedömning där risken för självmord och våld bedöms.

För att en person ska få diagnosen schizofreni enligt diagnosmanualen DSM-5 krävs att minst två av följande symtom förekommer, varav minst ett måste vara något av de tre första:

• Vanföreställningar 
• Hallucinationer 
• Desorganiserat tal 
• Påtagligt desorganiserat eller katatont beteende 
• Negativa symtom 

Symtomen ska ha funnits i minst en månad, eller kortare om de snabbt förbättrats med läkemedelsbehandling. Dessutom måste det föreligga en tydlig funktionsnedsättning i arbete, studier, sociala relationer eller andra viktiga livsområden och dessa svårigheter ska ha pågått i minst sex månader. 

Vad är paranoid schizofreni?

Paranoid schizofreni är en av de vanligaste formerna av schizofreni. Den kännetecknas framför allt av starka vanföreställningar och hallucinationer, ofta med paranoida inslag. Det innebär att personen kan uppleva sig vara förföljd, hotad eller utsatt för konspirationer, trots att det inte finns någon verklig grund för detta. 

Paranoia innebär en överdriven misstänksamhet gentemot andra, och kan ta sig uttryck i en känsla av att vara förföljd eller övervakad. I vissa fall kan personen tro att hen har en särskild roll eller ett uppdrag, och att andra försöker förhindra detta. Det kan leda till att individen tolkar omgivningen på ett starkt förvrängt sätt, vilket kan skapa oro, rädsla eller ilska. Misstänksamheten kan göra att personen isolerar sig från andra, och ibland reagerar aggressivt om någon ifrågasätter de upplevda hoten eller vanföreställningarna. 

Precis som vid annan schizofreni förekommer både positiva och negativa symtom, men vid paranoid schizofreni dominerar oftast de positiva symtomen, särskilt vanföreställningar och hörselhallucinationer. Dessa upplevs ofta som mycket verkliga och övertygande för personen själv. Däremot är de negativa symtomen, som känslomässig avtrubbning eller minskad initiativförmåga, mindre framträdande. 

Hur beter sig en person med schizofreni?

Schizofreni påverkar människor på olika sätt, och det finns inget enhetligt sätt som alla med sjukdomen beter sig på. Men det finns vissa symtom och beteenden som kan vara vanliga. 

En del personer med schizofreni kan ha vanföreställningar, till exempel att de tror att de är förföljda, att de har en speciell uppgift i världen, eller att någon försöker skada dem. Andra kan uppleva att de har kontakt med en högre makt eller att vardagliga händelser har en särskild betydelse riktad just till dem.  

Hallucinationer är också vanligt. Det innebär att man ser, hör eller känner saker som andra inte upplever. Till exempel kan man höra röster som ingen annan hör. Dessa röster kan ibland vara kritiska eller hotfulla, vilket kan göra personen orolig eller rädd. Vissa kan också uppleva synhallucinationer, som att se personer eller föremål som inte finns. 

Sådana upplevelser kan påverka hur man beter sig. En person med schizofreni kan till exempel prata för sig själv, skratta plötsligt, eller verka rädd utan att det finns en tydlig yttre orsak. Det kan också förekomma ovanliga rörelser, som att bli helt stilla eller att röra sig på ett ryckigt sätt. 

Tankestörningar är ett annat vanligt symtom. Det kan innebära att personen har svårt att följa ett samtal, tänka logiskt eller uttrycka sig på ett sätt som andra lätt förstår. Talet kan ibland upplevas osammanhängande eller förvirrat. En person med schizofreni kan ha svårt att tolka andras avsikter och kan uppfatta situationer som meningsfulla även när de inte har någon egentlig betydelse. Till exempel kan något som för andra är vardagligt, som en låt på radion, upplevas som ett personligt budskap. 

Fientlighet och aggression kan förekomma hos vissa personer med schizofreni, men dessa beteenden är ofta ett svar på upplevda hot eller stressiga situationer kopplade till sjukdomen, såsom vanföreställningar eller hallucinationer. Sådana reaktioner är därmed sällan slumpmässiga eller oförklarliga, utan har ofta en bakomliggande orsak, exempelvis att personen känner sig hotad eller missförstådd. Det är därför viktigt att förstå att de flesta personer med schizofreni inte är aggressiva, och att aggressivt beteende inte är ett kännetecken för sjukdomen i sig. 

Förutom dessa så kallade positiva symtom, som hallucinationer och vanföreställningar, finns även negativa symtom, som till exempel nedstämdhet, oro, brist på energi, dålig aptit och rubbad sömn. Det är också vanligt att man drar sig undan från sociala kontakter och får svårt att delta i vardagen. Många med schizofreni upplever också kognitiva svårigheter, som problem med koncentration, minne eller att planera och strukturera sin dag. 

Är schizofreni ärftligt?

Ärftlighet är den största riskfaktorn för schizofreni och förklarar ungefär 70 % av risken att insjukna. Det handlar inte om en enskild gen, utan flera gener som tillsammans kan öka sårbarheten. Att ha en nära släkting med schizofreni ökar därmed risken, men det betyder inte att man säkert själv utvecklar schizofreni. 

Kan man bli frisk från schizofreni?

Schizofreni är en kronisk sjukdom, vilket innebär att den ofta finns med under lång tid. Det är vanligt att personer med schizofreni har kvar vissa symtom och någon form av funktionsnedsättning. Samtidigt finns det många som upplever perioder då symtomen minskar eller inte är lika påtagliga. Forskning visar även att psykotiska symptom ofta minskar med åldern. Med rätt behandling, stöd och strategier kan många leva ett bra och stabilt liv även med diagnosen.  

Schizofreni hos barn

 Schizofreni hos barn är ovanligt men förekommer, och symtomen liknar i stort de som ses hos vuxna. Däremot är det ofta svårare att ställa diagnosen i unga år, eftersom barns tankevärld redan präglas av fantasi och lek, vilket kan göra det svårt att skilja mellan vad som är sjukdomssymtom och vad som är en del av normal utveckling. 

Hos barn kan vanföreställningar och hallucinationer vara mindre utvecklade och mer diffusa än hos vuxna. Visuella hallucinationer, att se saker som inte finns i verkligheten, är något vanligare hos barn än hos vuxna med schizofreni. Det kan till exempel handla om att barnet ser personer, djur eller föremål som andra inte ser. Det är därför särskilt viktigt att en noggrann bedömning görs för att avgöra om barnets upplevelser beror på schizofreni eller om det rör sig om vanliga fantasier och lekar. En tidig upptäckt och rätt stöd kan vara avgörande för barnets utveckling och framtida livskvalitet. 

Få rätt hjälp med Studentpsykologerna

Om du känner igen dig i dessa symtom eller är orolig för någon i din närhet, är det viktigt att söka professionell hjälp. En psykologkandidat kan erbjuda värdefull vägledning och stöd, oavsett om du själv upplever dessa tendenser eller är anhörig till någon som gör det. Genom terapi kan man lära sig strategier för att bättre hantera och anpassa problematiska beteenden, vilket kan leda till mer hållbara relationer och ett mer balanserat liv.