• Hem
• >
• Kunskap
• >
• Terapi
• >
• IPT

IPT – interpersonell psykoterapi

Interpersonell terapi (IPT) är en terapiform som bygger på grundidén att psykisk hälsa och relationer påverkar varandra. Ordet interpersonell betyder mellan personer. IPT har ett grundantagande om att psykisk ohälsa uppstår och blir värre då man har svårigheter i sina relationer. När man förstår och hanterar sina relationsbekymmer på ett mer konstruktivt sätt, är tanken att även psykiska besvär minskar. På samma gång tänker man sig att antagandet fungerar vice versa – att psykiska besvär kan skapa relationella problem.

Vad är IPT?

Interpersonell terapi är en psykologisk behandlingsform där man på ett strukturerat sätt behandlar psykisk ohälsa med ett relationsfokus. Terapimetoden bygger på fyra olika fokusområden som man inom terapi kan fördjupa sig inom för att både förbättra relationer och det individuella psykiska måendet. Inom fokusområdena inryms både reflektioner och fördjupningar likväl som faktiska och praktiska beteendeförändringar för att ens relationer ska se annorlunda ut framåt.

När använder man IPT?

Interpersonell terapi utvecklades ursprungligen för att behandla depression, men har med tiden utvecklats till att passa fler kliniska områden. Man kan till exempel använda IPT som terapeutisk metod vid:

• Depression, även postpartum depression (=depression efter förlossning) och dystymi (=en sorts mildare depression som pågår under en lång tid)
• Olika ångesttillstånd
• Bulimi
• Relationsproblem i olika typer av relationer
• Omvälvande livshändelser som t.ex. att bli förälder, att skilja sig eller vid s.k. komplicerad sorg (= sorg som övergår i depression).

Hur fungerar IPT i praktiken?

I praktiken går IPT ut på att man först kartlägger viktiga relationer i livet, väljer ett fokusområde utifrån vilka problem patienten kämpar med och arbetar med att minska dessa problem. En grundprincip inom IPT är att man i första hand fokuserar på nuvarande, aktuella, relationer och relationsbekymmer, snarare än tidigare, historiska, relationer.

Inom IPT finns fyra så kallade fokusområden – teman man arbetar med inom terapin. De är följande:

Interpersonella konflikter

Fokusområdet handlar om oenigheter och bråk mellan personer. Det kan till exempel handla om återkommande bråk med en partner om något i ens gemensamma hem, med en kollega om ett viktigt projekt på jobbet eller med en tonåring om gränssättning. Inte sällan grundar sig dessa konflikter i kommunikationssvårigheter eller olika förväntningar. Inom det här fokusområdet arbetar man ofta med att undersöka konfliktens bakomliggande orsaker, hur den utvecklats, vad som gör att konflikten fortsätter för att sedan pröva nya sätt att kommunicera. Det man berör i terapirummet förankras sedan i viktiga relationer och följs upp kontinuerligt.

Rollförändring

Rollförändring syftar till stora livsförändringar som i sig kan ge ångest eller ökad stress. Vanliga sådana rollförändringar handlar om att till exempel bli förälder, att bli pensionär, att bli änka/änkling eller att flytta till en ny stad eller börja studera efter många år i arbetslivet. Om en sådan förändrad roll leder till psykiskt lidande är det meningsfullt att i IPT arbeta med att utforska känslor, identifiera vad som är möjligheter och utmaningar i den nya situationer och utveckla strategier för att hantera den förändringen.

Komplicerad sorg

Med komplicerad sorg avses en naturlig sorg som övergår i en depression. Det kan handla om starka reaktioner efter plötsliga dödsfall, förlusten av partner efter långvarig sjukdom eller att förlora ett barn. Då fokuserar man i terapin på att bearbeta sorgen, traumat eller de oklara känslorna för att kunna gå vidare.

Interpersonell sårbarhet

Inom fokusområdet interpersonell sårbarhet, eller känslighet som det ibland kallas, behandlas besvär som kan uppstå i relation till andra människor. Dock inte konflikter, som har ett eget fokusområde. Här handlar det istället om till exempel en kraftig rädsla för att bli avvisad, feltolkningar om att andra har onda avsikter, att vara konflikträdd på sätt som påverkar hur man agerar, eller generella svårigheter med gränssättning i olika kontexter. Inom terapin syftar man då till att dels identifiera sådana mönster, dels utveckla nya sätt att vara i och hantera sociala situationer.

IPT behandling – Hur fungerar det?

Man kan sammanfattat beskriva att IPT består av tre faser:

Inventeringsfas

I början av behandlingen kartlägger terapeuten och patienten tillsammans olika relationer, hur de påverkar patienten och eventuellt kopplas an till det psykiska lidandet. Det kan handla om att fundera över vad som fungerar bra och dåligt i olika viktiga relationer och kallas att göra en interpersonell inventering. Utifrån kartläggningen väljs sedan ett fokusområde ut – det som är mest centralt att arbeta med. I vissa fall är flera områden aktuella för en och samma patient, då arbetar man med dem ett fokusområde i taget.

Behandlingsfas

Man har valt ett fokusområde att börja med och arbetar utifrån det. Ofta finns ett konkret mål – att lösa de nuvarande problemen. En terapeutisk modul man ofta brukar göra, oavsett fokusområde, är att göra en kommunikationsanalys. I en sådan är syftet att märka vilka kommunikationsmönster som leder till problem i relationer med andra. Som i alla terapeutiska kontakter börjar man någonstans, utför det utanför terapirummet, följer upp och reviderar tills man hittat något som fungerar och är hållbart för patienten.

Vidmakthållandefas

I den avslutande delen av behandlingen, det som kan kallas vidmakthållandefasen, diskuterar man framtida risksituationer, tidiga symtom på att måendet blir sämre igen, vilka strategier man ska ta till bruk då och vilka saker man ska implementera i sitt vardagsliv för att fortsätta må bra.

Hur vet jag vilken terapi som passar mig?

Det kan vara svårt att veta om interpersonell terapi (IPT) är rätt val för dig. En bra utgångspunkt är att fundera på om dina svårigheter hänger samman med relationer och hur du mår i sociala sammanhang. IPT fokuserar på att förstå och förbättra dina relationer för att minska psykiskt lidande. Du behöver dock inte veta i förväg vilken terapiform som passar bäst – det är terapeutens ansvar att utforma en behandling som är anpassad efter dina behov, din livssituation och dina mål.