• Hem
• >
• Kunskap
• >
• Trauma

Trauma

Trauma eller psykiskt trauma är en stark känslomässig reaktion på en väldigt stressande eller skrämmande händelse. Händelsen kan exempelvis vara våld, olyckor, förlust av en nära anhörig eller andra chockartade händelser. Ett psykiskt trauma kan leda till både psykiska och fysiska reaktioner hos oss som kan vara mycket jobbiga och som kan ha stor påverkan på våra liv. Hur vi reagerar på ett psykiskt trauma kan däremot se mycket olika ut från person till person.

Vad är ett trauma?

Trauma beskriver den känslomässiga och psykologiska skada som uppstår när en individ utsätts för en extremt stressande, hotfull eller överväldigande händelse. Traumatiska upplevelser kan se mycket olika ut men de tenderar att innebära en upplevelse av skräck, stress eller maktlöshet. Ofta innebär händelsen också ett hot mot ens fysiska eller psykologiska integritet. Trauma kan ha långvariga effekter på en persons mentala och fysiska hälsa, och dessa effekter kan variera beroende på en rad olika faktorer såsom tidigare erfarenheter och graden av stöd från omgivningen.

Olika typer av trauma

Trauma kan delas upp i två huvudtyper:

Singeltrauma

Uppstår som följd av en enskild, chockerande eller läskig händelse, såsom en bilolycka, ett överfall eller rån. Även om det bara är en enda händelse, kan ett singeltrauma ha mycket kraftfulla effekter på en persons psykiska hälsa, särskilt om händelsen innebär ett hot mot ens liv eller säkerhet. Kallas även “akut trauma” eller “chocktrauma”.

Komplext trauma

Är resultatet av långvarig eller upprepad exponering för stressande eller traumatiska upplevelser, exempelvis upprepad misshandel i barndomen, krig, eller långvarigt våld i nära relationer. Dessa trauman kan vara mer genomgripande och påverka en individs utveckling och personlighetsstruktur djupare än ett singeltrauma.

Trumans olika faser

Efter en traumatiserande händelse inleds en komplex och individuell process som utvecklas över tid. Den traumatiska upplevelsen delas ofta in i olika faser, vilka inte alltid sker i en bestämd ordning, utan ofta flyter ihop och varierar mellan olika personer. Det innebär att två personer som utsätts för samma typ av trauma kan reagera mycket olika och röra sig genom dessa faser på olika sätt och i olika takt. Trots denna variation finns det några gemensamma mönster och faser som kan urskiljas i en individs respons på trauma.

Chockfas

Chockfasen är den initiala reaktionen på trauma och kan pågå från en kort stund till ett par dagar. Chockfasen fungerar som en naturlig skyddsmekanism, där man ofta stänger av sig känslomässigt för att skydda sig från den initiala chocken. Fasen kännetecknas ofta av förvirring, en känsla av att vara avskild från verkligheten och känslomässig tomhet. Man kan vara osäker på vad som hänt, känna sig desorienterad och bete sig annorlunda från hur man brukar vara. Hur chockfasen ser ut beror ofta på hur pass stark den traumatiska upplevelsen är.

Reaktionsfas

Under reaktionsfasen börjar man ta in och inse vad som skett. Man kan känna mycket intensiva känslor som sorg, ilska, rädsla eller skam. Många upplever också påträngande minnen och flashbacks som kan vara mycket skrämmande och göra det svårt att fungera i vardagen. Det är också vanligt att uppleva ångest, hög stress och sömnproblem. För att skydda sig mot alla jobbiga känslor kan man försöka förneka verkligheten och det som hänt. Många söker också svar på varför det man upplevt skedde och det är inte ovanligt att själv känna skuld även om man inte bär något ansvar.

Bearbetningsfas

I bearbetningsfasen börjar symtom och beteendestörningar som uppkommit till följd av traumat minska och man börjar ändra fokus från traumat till framtiden. Man återupptar saker man tycker om att göra, mål, vänner och närstående. Man börjar bearbeta det man upplevt och det tar inte upp lika mycket plats längre. Detta sker ofta i steg och fasen kan pågå i ett halvt till ett års tid.

Nyorienteringsfas

Nyorienteringsfasen är den sista fasen och den pågår resten av livet. Har man upplevt ett psykiskt trauma kommer man bära med sig det resten av livet men i nyorienteringsfasen har man i huvudsak återfått sin känsla av kontroll, sina vanliga rutiner, återhämtat sig känslomässigt och kommit till acceptans. Man fokuserar nu framåt i livet. 

Orsak till trauma – traumatiska händelser

Det finns många olika händelser eller förhållanden som kan utgöra ett potentiellt trauma. Här listas ett par vanliga exempel men det finns många fler händelser som kan orsaka potentiellt trauma.

• Olyckor: exempelvis att ha varit med om en allvarlig bilolycka kan vara mycket skrämmande och chockartat. 
• Krig och flyktingskap: att ha upplevt eller bevittnat våld och förödelse under krig eller terrorattacker orsakar ofta stora psykiska konsekvenser och potentiellt trauma. Att leva i flyktingskap innebär en stor otrygghet och hot för vår existens och kan få långvariga psykiska konsekvenser.
• Våld: att bli utsatt för fysiskt våld, sexuellt våld, sexuellt övergrepp eller våld i hemmet är mycket skrämmande och nedbrytande och kan resultera i psykiskt trauma.
• Naturkatastrofer: som jordbävningar, översvämningar eller bränder kan orsaka förlust av både egendom och liv och kan leda till känslor av rädsla och osäkerhet och trauma.
• Förlust av närstående: att förlora någon nära, särskilt när det är oväntat eller plötsligt kan det leda till stor sorg men också i längden psykiskt trauma.

Händelser som kan orsaka trauman hos barn

• Förälder dör: När ett barn förlorar en förälder kan det skapa en känsla av förlust, osäkerhet och sorg, vilket kan vara potentiellt traumatiserande.
• Missbruk: Att växa upp i en miljö där föräldrar eller andra närstående missbrukar alkohol eller droger kan skapa en känsla av otrygghet och kaos, vilket kan vara traumatiskt för barnet.
• Försummelse: Känslomässig och fysisk försummelse innebär att ett barn inte får den omsorg och uppmärksamhet det behöver, vilket kan få både psykiska och fysiska konsekvenser för barnet och potentiellt vara traumatiserande.
• Växa upp i otrygghet: Att exempelvis växa upp i fattigdom eller en osäker miljö där grundläggande behov inte tillgodoses kan skapa en känsla av rädsla och otrygghet hos barn.
• Mobbning: Att utsättas för mobbning under uppväxten kan skada barnets självkänsla och skapa långvariga känslomässiga trauman. Faktorer som kan påverka är hur allvarlig mobbningen är, hur länge den pågått, barnets säkerhetsnät och om vuxna eller andra barn har försökt hjälpa och avsluta mobbningen.
• Plötsliga förändringar: Flytt, byte av skola eller separation från föräldrar är stora förändringar för ett barn och kan rubba barnets känsla av trygghet och kan skapa känslomässig förvirring och rädsla hos barnet. Huruvida en stor förändring blir traumatiserande för ett barn varierar oerhört mycket och många olika faktorer spelar in. Till exempel barnets personlighet och ålder, barnets relationer och säkerhetsnät samt hur och varför den plötsliga förändringen sker.
• Bevittna våld: Att som barn vara vittne till våld, oavsett om det är mellan föräldrar eller andra personer i närheten, kan potentiellt orsaka allvarliga känslomässiga och psykologiska trauman.

13 symtom vid trauma

Fysiska symptom:

• Sömnsvårigheter: Svårt att somna eller sova hela natten.
• Muskelsmärta: Ont i musklerna, ofta i nacken eller ryggen.
• Huvudvärk: Ofta återkommande eller konstant huvudvärk.
• Hjärtklappning: Känsla av att hjärtat slår snabbt eller hårt.
• Trötthet: Konstant känsla av utmattning eller brist på energi.

Psykiska symptom:

• Ångest: Känsla av oro, rädsla eller spänning utan tydlig orsak.
• Nedstämdhet: Känsla av sorg, förlust av intresse och hopplöshet.
• Starka känslor: Intensiva känslor som kan vara svåra att kontrollera.
• Flashbacks: Återupplevande av den traumatiska händelsen i tankarna.
• Disassociation: Känsla av att vara frånkopplad från sig själv eller omgivningen.
• Ensamhet: Känsla av att vara ensam med sina upplevelser och frågan ”Varför just jag?”.

Beteenden:

• Undvikande: Att aktivt undvika platser, känslor eller tankar kopplade till traumat.
• Söka avtrubbning: Att använda alkohol eller droger för att slippa känslor och tankar.

Trauma hos barn

Svårt att beskriva upplevelsen: Barn kan ha svårt att sätta ord på sina känslor och vad de har varit med om. De kanske inte riktigt förstår vad som har hänt, och kan därför visa sina känslor genom handlingar snarare än ord.

Rädsla och regression: Efter ett trauma kan barn uppleva en ökad rädsla, ofta kopplat till situationer eller miljöer som påminner om traumat. De kan också ”gå tillbaka” i utvecklingen, exempelvis genom att börja suga på tummen eller bli mer beroende av föräldrar än tidigare.

Sömnproblem: Barn som har upplevt trauma kan ha svårt att sova. Detta kan visa sig genom mardrömmar, sömnsvårigheter eller plötslig oro inför att gå till sängs.

Rädsla för specifika situationer: Barn kan utveckla specifika rädslor som är direkt kopplade till traumatiska upplevelser. Till exempel kan de bli rädda för att lämna hemmet om de har upplevt våld eller övergrepp hemma.

Beteendeförändringar: Trauma kan resultera i beteendeförändringar, som regression (att bete sig yngre än sin ålder), ökad aggressivitet, eller att barnet drar sig undan från andra.

Svårt att koncentrera sig: Trauma kan påverka barnets förmåga att koncentrera sig i skolan eller på andra aktiviteter. De kan ha svårt att fokusera på uppgifter eller fånga in det som sker omkring dem.

Fysiska symtom: Barn kan klaga på fysiska symptom, såsom magont, huvudvärk eller yrsel, även om det inte finns någon fysisk orsak. Dessa symptom kan vara ett sätt att uttrycka känslomässig smärta på, exempelvis ångest men att de inte har ord för sina känslor.

Flashbacks och mardrömmar: Precis som vuxna kan barn uppleva flashbacks och mardrömmar som får dem att återuppleva traumatiska händelser i sina drömmar eller i vaket tillstånd.

Trauma och PTSD (Posttraumatiskt stressyndrom)

Trauma och PTSD är nära sammankopplade. PTSD kan uppstå efter att man upplevt ett allvarligt trauma, men inte alla som upplever trauma utvecklar PTSD. Det är större risk att man utvecklar PTSD efter komplext trauma jämfört med singeltrauma. För vissa människor som upplevt ett allvarligt trauma, särskilt om de inte får stöd eller behandling, kan reaktionerna på traumatiska upplevelser bli långvariga och orsaka stora problem i funktionen, man kan då ha utvecklat PTSD.

Behandling av trauma

Trauman behandlas ofta med kognitiv beteendeterapi (KBT). I KBT kan man utforska händelsen och hur det påverkar ens liv idag. Ofta arbetar man för att identifiera de triggers som exempelvis utlöser stress och ångest, och hur dessa påverkar oss – vad vi gör och vi känner. En behandling man kan arbeta med vid trauma är exponeringsterapi. I exponeringsterapi konfronteras individen gradvis med de situationer eller tankar som orsakar obehag. Syftet med detta är att hjärnan och kroppen ska lära sig att hantera dessa upplevelser och reagera på ett mindre stressande sätt.

Genom att utsätta sig för det som väcker rädsla och ångest, och genom att skapa nya erfarenheter i dessa situationer, hoppas man att individens rädsla ska minska över tid. Man lär sig också att stå ut med obehagliga känslor tills de avtar. Exponeringen sker i individens egen takt. Man arbetar också med avslappningsövningar i exponeringsterapi för att minska ångesten i stunden.

En annan viktig del av behandlingen handlar om acceptans – att personen ska kunna leva med det som hänt, utan att det påverkar deras livskvalitet negativt i framtiden. Acceptans arbetar man mycket med i ACT.

Hur kan jag lindra mitt trauma själv?

• Ta hand om dig själv: Försök prioritera tillräckligt med sömn och vila, motion och att äta regelbundet.
• Undvik alkohol och droger: Ofta förvärra symptomen på lång sikt och göra det svårare att bearbeta traumat om man bedövar känslorna med alkohol och droger.
• Andning- och avslappningsövningar: Kan hjälpa minska ångest.
• Ta stöd av nära vänner eller familj: Att be om hjälp och söka stöd kan hjälpa lindra.
• Ge dig själv tid och förvänta dig upp- och nedgångar: Återhämtning är inte en rak linje. Du kan känna dig bättre en dag, och sämre en annan. Det är normalt och en del av läkningsprocessen.

Vad kan anhöriga till personer med trauma göra?

Som anhörig till någon som upplevt trauma kan man göra mycket för att hjälpa personen. Man kan lyssna aktivt utan att döma eller förminska personens upplevelse av traumat, undvik att säga saker som ”det var inte så farligt” eller ”det är bara att komma över det.” Det är viktigt att förstå att trauma är en väldigt individuell upplevelse och att personens känslor är verkliga. Det är också viktigt att ha tålamod, läkning kan ta lång tid och gå upp och ned. Det är lätt att bli rastlös och försöka komma på en massa lösningar men oftast är det mer hjälpsamt att bara finnas där som stöd.

Det är viktigt att komma ihåg sina egna gränser och att även ge sig själv tillåtelse att må dåligt trots att man själv inte är den som upplevt traumat. Det kan vara oerhört jobbigt att vara nära anhörig till någon som upplevt ett trauma och som mår dåligt.

När behöver jag söka vård för mitt trauma?

Om du upplever att din vardag är starkt påverkad av det du varit med om kan det vara bra att söka hjälp. Det kan exempelvis innebära att du har svårt att sova, arbeta, vistas på vissa platser, har mycket ångest eller är nedstämd. Man kan alltid söka hjälp oavsett om man bara vill prata och få hjälp att processa det som hänt eller om man vill få hjälp med fysiska eller psykiska besvär som följts av traumat.

Välkommen att boka tid eller kontakta oss!